| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PUTTRIG put3rig2, adj.1 -are. adv. -T.
(i vissa trakter) knarrig, vresig, retlig, surmulen, tvär, murrig o. d.; äv. i uttr. puttrig över ngt. Choræus Bref 154 (1804). Jag tror att mitt första bref, och kanske det andra också, var något puttrigt öfver hvarjehanda. ZTopelius (1855) hos Vasenius Top. 3: 548. Vad du låter puttrig. Widegren Johanssons 119 (1939). Vi 1947, nr 22, s. 21.
Spalt P 2516 band 21, 1955