pycke | SAOB

Publicerad 1955

PYCKE pyk3e2, n.; best. -et; pl. -en.

Etymologi

[sv. dial. pycke, pöcke, leksak, småsak; av ovisst urspr.]

1) (små)sak o. d.; i ssgn RO-PYCKE.

2) (vard.) litet prydnadsföremål l. smycke o. d.; äv. koll.: grannlåt, tingeltangel. Idun 1949, nr 4, s. 4 (bildl.). DN(B) 1952, nr 162, s. 6 (om ordensstjärna).

Spalt P 2517 band 21, 1955

Webbansvarig