Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PYR py4r, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 2) -ar.
Etymologi
[jfr d. pyr; av eng. pure, vbalsbst. till pure, pyra, rensa (se PYRA, v.2)]
garv.
1) (jäst) uppslamning av hönsgödsel l. hundexkrementer l. kli o. d., vari hudar (avsedda till ovanläder) nedläggas före garvningen för att uppluckras o. svälla; beta (se BETA, sbst.1 b slutet), bets (se d. o. b α slutet); äv. om på kemisk väg framställt pyrningsmedel. Åkerman KemTechn. 2: 517 (1832). Hirsch LbGarfv. 211 (1898). 2SvKulturb. 7—8: 264 (1937). jfr GÖDSEL-, KLI-PYR.
2) i utvidgad anv., om kar som innehåller pyr (i bet. 1), pyrkar. TT 1885, s. 132. Fatab. 1935, s. 178.
Ssgr (jfr pyra, v.2 ssgr; garv.): PYR-GLÄTTA. glätta (hudar) efter behandling med pyr. Fatab. 1935, s. 178. —
(jfr 2) -KAR. kar med pyr; kar där pyrning sker. 2SvKulturb. 7—8: 252 (1937). —
-KROK. redskap varmed hudar upptas ur pyr. Fatab. 1935, s. 178. —
-LAG, r. l. m. jfr lag, sbst.2 1 a. TT 1894, K. s. 67. —
(jfr 2) -LÅR, r. l. m. jfr -kar. PT 1901, nr 37 B, s. 2. —
-STRYKA. = -glätta. 2SvKulturb. 7—8: 264 (1937).

 

Spalt P 2528 band 21, 1955

Webbansvarig