| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅHÄNGA på3~häŋ2a, v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 152 (1749)), -NING; -ARE (se d. o.); jfr PÅ-HÄNG.
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 2716)
1) till PÅ I 3 (o. III 1): hänga (se HÄNGA, v. I 1) på (ngt). (Målaren fick) för knapparnas målande in i kyrckan, der (votiv-)skieppet påhänger — 2 dlr. BtÅboH I. 11—12: 83 (1691); jfr DÄR anm. 2:o (sp. D 2525).
2) bildl.
a) om ngt (t. ex. besvär, onus, pålaga, prestationsskyldighet, fattigdom, arbete, krav) som ligger ss. en tryckande börda på ngn l. ngt: trycka l. tynga l. betunga l. besvära l. åvila (ngn l. ngt) o. d.; äv. abs.; äv. om fara o. d.: hänga över (ngn l. ngt), hota (ngn l. ngt); äv. om brist l. svaghet o. d.: vidlåda (ngt); jfr PÅ I 4 c, HÄNGA, v. I 5 slutet, 6. G1R 1: 101 (1523). Ligeuel påhænger oss the tyskers daglige kraff. Därs. 4: 114 (1527). Att berådhslå och skådha, hwadh bristh och fhel Rijket kunne påhängie. RA II. 2: 25 (1617). Then store Fahra, som honom påhängde. Lindner Tijdhfördr. 97 (1641). En svår, och från barndomen påhängande fattigdoms börda. VDAkt. 1735, nr 583.
b) vara beroende l. avhängig l. betingad av (ngt l. ngn), bero på (ngt l. ngn); grunda l. basera sig l. vila l. bygga på (ngt); äv. i uttr. påhänga i ngt, bero på ngt; jfr PÅ I 4 c β, HÄNGA, v. I 11 b, c. OPetri 3: 196 (1530). På dhet folcket må förstå sakenne j hwilka thes Sahligheet påhänger. SkrHVSamfLd 36: 179 (1540). The Romares lycka och wälfärd, som tigh allena påhängde. Schroderus Liv. 351 (1626). (Stor bokstav användes) på alle merkelige ord .. som saken påhänger. JBureus (c. 1640) hos Lindroth Bureus 122.
1) till PÅ I 15, III 2: hänga (ngt) på ngn l. ngt; äv.: förse (ngn l. ngt) med hängande prydnader o. d.; äv. i uttr. påhänga ngt på ngn l. ngt l. påhänga ngn l. ngt ngt; jfr HÄNGA, v. II 1, HÄNGA PÅ 2. HSH 3: 157 (c. 1675). Camphert utvärtes påhängd (om halsen), bringar somliga i svett. Rosenstein BarnSj. 267 (1764). (Pärmarna) och ryggen (göras) färdiga förut och påhängas sedan boken. AHB 111: 55 (1882). Som en majstång har du velat vara påhängd, Klara! Hedenstierna Jönsson 136 (1894). Östergren (1935).
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1; särsk. med avs. på ngt mer l. mindre abstrakt; särsk.: (löst) vidfoga l. ansluta (ngt) till ngt; äv. i uttr. påhänga ngt på ngt l. påhänga ngt ngt. Bergklint MSam. 1: 224 (1781). Skönheten blir .. (i det antika idealet) icke en påhängd egenskap. Ljunggren Est. 2: 28 (1860). Europeiska stater med löst påhängda ”kolonier”. Steffen Krig 2: 56 (1915). Dessa mer eller mindre påhängda kapitel (i romanen) förstöra intrycket. SvD(A) 1930, nr 305, s. 6. särsk. (†) i uttr. påhänga ngn l. ngt en skamfläck, sätta en skamfläck på ngn l. ngt; jfr HÄNGA PÅ 3. Brask Pufendorf Hist. 293 (1680). KyrkohÅ 1904, s. 93 (1723).
Spalt P 2787 band 21, 1955