Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅL på4l, sbst.1, l. PAUL pa͡u4l l. pa͡ω4l l. med mer l. mindre fr. uttal, l. PÅVEL på4vel, sbst.1, l. PAULUS pa͡u4lus l. pa͡ω4lus, m.
manligt personnamn; särsk. i uttr. sankt(e) Paulus l. Pål l. Påvel, se SANKT. — särsk. i oeg. anv. (jfr Hjelmqvist Förnamn 285 (1903)).
a) i förbindelse med namnet Per l. Peder l. Peter l. Petrus l. Petter, se PER, sbst.1 2 b, PETER 1, PETRUS 2, PETTER 1.
b) (i formen Pål) i benämningar på vissa lekar. Tjena Påhl och Göran. SvForns. 3: 447 (1842; från Dalarna). Tigga i Påls Påse. Wigström Folkd. 1: 310 (1880; från Skåne).
Spalt P 2812 band 21, 1955