| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PETTER pet4er l. pät4er, m. resp. (om sak) r. l. m.; best. -n; pl. pettrar40 l. 32.
1) ss. ett namn representerande en person vilken som helst; särsk. i förb. med Pål; numera bl. ss. efterled i vissa ssgr; jfr PER, sbst.1 2 b β, PETER 1, PETRUS 2. (Om) Petter eller Påell den (dvs. ett visst kvitto) borttagitt hafwer giorde honom eij heller omsorgh. BtÅboH I. 13: 19 (1638). — jfr VIKTIG-PETTER.
2) (†) om djävulen; särsk. i uttr. röde l. svarte Petter. Landsm. VIII. 3: 366 (c. 1900). jfr Hjelmqvist Förnamn 248 (1903). — jfr HORN-PETTER.
3) (vard.) i uttr. (du) milde Petter, eufemistiskt kraftuttryck. Herre, du milde Petter, sicken lyckans ost! Hedenstierna Svenssons 261 (1903).
4) spelt. i uttr. svarte Petter (ofta sammanskrivet till svartepetter), benämning dels på ett visst (enkelt, av barn ofta spelat) spel med kort, dels på ett visst kort (spader l. klöver knekt) i detta spel, dels på den person som vid spelets slut har detta kort på hand (vilket innebär att han förlorat). Lindskog Spelb. 240 (1847). Lagerlöf BarnM 70 (1930).
5) i uttr. som utgöra benämningar på vissa kroppsdelar.
a) (vard.) lille Petter Speleman, om lillfingret.
b) (starkt vard., skämts.) Petter Niklas (äv. sammanskrivet till petterniklas), om penis. Nordström Landsortsb. 66 (1911). jfr Hjelmqvist Förnamn 240 (1903).
6) (vard.) skämtsam benämning på kaffekitteln. Benedictsson Peng. 181 (1885). Nu får Petter komma på igen, fröken. Oterdahl En 183 (1927). — jfr KAFFE-PETTER.
7) (numera bl. i ålderdomligt l. folkligt spr.) i uttr. som utgöra namn på vissa dagar.
a) [efter nylat. Petrus cathedratus l. Petrus in cathedra (jfr PER, sbst.1 1 β), ofta förkortat till Petrus Cathed., Petr. Cath., Petri cath. o. d.] Petter katt, benämning på den 22 februari; jfr PETER 2, PETRUS 1 a α α’. SvKulturb. 5—6: 51 (1930). SDS 1951, nr 55, s. 4. jfr Hjelmqvist Förnamn 239 (1903).
Spalt P 772 band 20, 1953