| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅLA på3la2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.).
1) till PÅLE, sbst.2 1: neddriva l. nedslå l. nedföra pålar (särsk. ss. grundförstärkning l. strandskoning l. stängsel l. skydd ngnstädes); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare (jfr b): arbete (se d. o. 6) bestående i neddrivning av pålar, pålningsarbete. VarRerV 39 (1538). Eth windz togh til Ramen som pålades m(edh) J Norreström vndher Rundelen. SkeppsgR 1547. (Götarna) pålade .. i Göt-Elfwen, på thet Konung Harald intet skulle kunna läggia sina skepp up i Landet. Peringskiöld Hkr. 1: 91 (1697). En tomt, där man hade börjat påla för ett bygge. Lagerlöf Körk. 7 (1912). Vid pålningar .. användes en så kallad sladdkran. Rallarminn. 152 (1949). — jfr GRUND-, SPONT-PÅLNING m. fl. — särsk.
a) tr.; särsk.: nedslå l. nedföra pålar i l. vid (ngt); äv.: förse (ngt) med pålar l. pålvärk; särsk. dels med avs. på byggnadsgrund: förstärka gm nedslagning av pålar, dels med avs. på vattendrag o. d.: förse med pålar l. pålvärk ss. strandskoning l. ss. stängsel l. hinder för fartyg o. d., bygga pålvärk i l. vid; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Att then Åå ther löper in vthi Wäter motte blifwe oprympd, och på bägge sijder Påledt, att man ther in med Skuter och Båther lägge kunne. G1R 18: 165 (1546). Skulle .. (kaninerna) gräfva sig vt vnder Syllarna, så polas huset rundt omkring, så slippa de sedan ingenstäds. Dahlman Reddej. 107 (1743). Att grunden pålats med betydligt över 2,000 stora spiror. UNT 1929, nr 10318, s. 1. — jfr AV-, FÖR-, KRING-PÅLA. — särsk.
α) (mera tillf.) i mer l. mindre resultativ anv., övergående i bet.: gm nedslagning av pålar färdigställa l. åstadkomma (ngt). SthmSlH 1: 73 (1546). Man hafver .. låtit påla en gång-väg igenom denna Dyn. Lagerström Bunyan 1: 15 (1727).
β) med avs. på plats l. väg som mätes: avdela l. utmärka med pålar. Om lögerdag nästkommandhe skola wägerna mätas och pålas som komma staden till. VRP 1652, s. 715. Lundberg Träg. 180 (1754). jfr AV-, UT-PÅLA.
γ) förse (ngt) med stöd bestående av påle l. pålar; slå ned pålar ss. stöd för (ngt); fästa medelst påle l. pålar; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: vilande l. stödd på l. fastgjord med påle l. pålar l. (i utvidgad anv., övergående i α) uppförd av pålar. Schroderus Dict. 217 (c. 1635). (En) Bro som .. är 1600 alnar lång .. hwaraf 1000 alnar är aldeles färdig och resten pålad. HC11H 11: 159 (1697). Pålade duc-d’alber. TT 1883, s. 103. Ett fladdrande tält, / pålat i gungande fält. Sjöberg Kris 70 (1926). (I fjordens yttre del) kunna kilnotar ej pålas, varföre man tillgriper ankring. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 24. jfr FAST-PÅLA. särsk. i sht folklor. med avs. på ngns lik: ”fästa” nere i jorden gm att driva ned en påle genom liket (i syfte att hindra den döde att gå igen); äv. i uttr. påla ngns lik vid jord l. invid jorden o. d.; jfr NED-PÅLA 2 samt PÅLE, sbst.2 1 c. (Hans) lik / bör pålas vid jord, hvari Svartalfer bygga. Ling As. 663 (1833). FoF 1937, s. 75.
δ) (utom i särsk. förbindelser o. ss. senare led i ssgr bl. mera tillf.) med avs. på påle o. d.: slå l. driva ned. Enkelpålar, vilka nedskruvas eller pålas i botten. HbSkogstekn. 357 (1922). jfr FAST-, NED-PÅLA.
ε) (numera bl. mera tillf.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i jämförelser l. bildl., ss. beteckning för att ngn l. ngt står orörlig(t) ss. en påle l. som om han l. det vore nedpålad (nedpålat) i marken. Man hälsar mig (dvs. informatorn) i största hast, / Och lämnar mig vid dörren pålad; / Där jag .. / .. Skall stå, som om jag vore målad. Leopold (SVS) 2: 98 (1778). Ehrengranat Ridsk. I. 1: 48 (1836; om hästs fötter). Platen HlednRytt. 41 (1856).
b) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om ngt som uppförts l. åstadkommits gm nedslagning av pålar; pålvärk; stundom: pålrad; äv. bildl. OPetri Tb. 105 (1526). På thet .. (muren) måtte tess bätter bliffue ståndendes på pålningen. HB 2: 212 (1573). Floden .. (är) stängd af pålningar. Skogman Eug. 2: 87 (1855). (Varggården) består af en cirkelrund dubbel pålning med 100 fots omkrets. Hahr HbJäg. 170 (1865). Blomberg Uvd. 19 (1917; bildl.).
b) (numera bl. ngn gg arkaiserande) intr.: lida l. utstå pålstraff; särsk.: stå l. ställas vid skampålen (för att skämmas l. undergå spöstraff); ss. vbalsbst. -ande l. -ning äv. liktydigt med: pålstraff. Envallsson OförtMöt. 81 (1786; i fråga om straffet att spetsas på en påle). Calonius 3: 28 (1798: pålning). Krigsrådet Knorring, dömd att påla, förymd till Rysland, anmodade sin son .. at (osv.). FoU 21: 372 (c. 1850). Pålande i halsjärn. Bohlin MilStatsm. 440 (1917; om ä. förh.).
PÅLA FAST10 4. fästa (ngt) medelst påle l. pålar; äv. oeg. l. bildl.; jfr påla, v.1 1 a γ, ε. Cygnæus 6: 549 (1851; oeg.). Vid alla nyingseldar bör man .. påla fast i marken bräder .. som fotspjärn för truppen. IllMilRevy 1901, s. 89. jfr fast-påla. —
PÅLA IGEN10 04. avstänga (vattendrag o. d.) gm nedslagning av pålar; jfr påla, v.1 1 a. Stiernman Com. 1: 903 (1624). —
PÅLA IN10 4. (numera bl. tillf.) inhägna l. stänga in (ngt) medelst pålning. Serenius Qq 3 a (1734). —
PÅLA NED10 4, äv. NER4. särsk. (i sht folklor.) = ned-påla 2, med obj. betecknande ngns lik l. betecknande död person; jfr påla, v.1 1 a γ slutet. Nilsson PrimRel. 106 (1911). —
PÅLA UT10 4.
1) utstaka l. utmärka (ngt) gm pålning; i sht förr äv. med avs. på åmynning o. d.: gm pålning (delvis) fylla ut l. avstänga, gm pålning göra trängre, äv.: gm pålning förtränga o. utbygga (o. därigm skydda mot igenslamning); jfr påla, v.1 1 a, 1 a β. Borgerskapet hafver .. (för att förbättra infarten till Åhus) något pålat ut åmunnen. HSH 6: 137 (1658). Där någon Flod löper .. genom Staden, så måste man .. wäl påhla uth Ingången, lemnandes allenast een lijten Öpning. Rålamb 8: 42 (1691). Dalin (1855).
2) (mera tillf.) gm pålning anlägga l. uppföra (ngt) i riktning ut från ngt; jfr påla, v.1 1 a α, γ. Påla ut en tät vågbrytare till skydd för lastade pråmar. GHT 1895, nr 229 B, s. 1.
C: PÅLNINGS-ARBETARE~0200. (numera bl. mera tillf.) arbetare som (yrkesmässigt) utför pålning l. vid pålning förekommande arbeten. SD(L) 1900, nr 295, s. 3. —
PÅLERI104, n. pålning; ss. förled i ssg.
Spalt P 2812 band 21, 1955