pålandig | SAOB

Publicerad 1955

PÅLANDIG på3~lan2dig, adj.

Etymologi

[sv. dial. (Gotl.) palandu(gur); jfr holl. aanlandig, t. auflandig; med avs. på bildningen jfr PÅLANDS-]

(på Gotl.) om vind: som blåser mot land, pålands-. VL 1893, nr 72, s. 3. GotlAlleh. 1899, nr 188, s. 2.

Spalt P 2817 band 21, 1955

Webbansvarig