| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
1) till I 1, 3, III 1: ligga (se d. o. 1 a, b) på (ngt l. ngn); äv. abs.: ligga på (se ligga på 1); numera bl. i p. pr.: som ligger (ovan)på, stundom: påvilande. VocLib. avd. 42 (c. 1580). Dee (sängkläder) som barnet pålågh. BoupptSthm 1670, s. 381. De fossila snäckorna (äro) uti många kullar .. söndermalna, på ett sätt, som .. visar sig icke hafva skett af den påliggande tyngden. Holmberg Bohusl. 2: 17 (1843). särsk. (†): ligga på (ägg), ruva; anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Linc. Oo 3 b (1640: Påliggning). Tordmul-ägg, som icke varit pålegade. VetAH 1788, s. 216.
2) i bildl. anv. av 1; jfr på I 4 c.
a) (numera föga br.) om ngt tryckande l. betungande o. d. (t. ex. arbetsbörda, tunga, onus, betryck): påvila l. trycka l. plåga (ngn l. ngt); äv. abs.; jfr ligga på 4. HT 1916, s. 186 (1597). Så länge krijget tungt påligger. RA II. 2: 6 (1616). The hielper och owisse Skatter som nu Landet påliggie. Stiernman Riksd. 783 (1625). Den arbetsbörda, som nu påligger regeringen. Fahlbeck Förf. 217 (1904). (†) Om wij vthi allahanda kors och påliggiande nödher .. låte hela werlden see wårt wälbeplågade tolamodh. Phrygius HimLif. 34 (1615).
b) [specialanv. av a] (numera knappast br.) om ngt som påvilar ngn (l. ngt) ss. en skyldighet: åligga (ngn); åligga (ngn l. ngt) att sköta l. ombesörja; äv. övergående i bet.: vara angelägen (se d. o. 1 a) för (ngn l. ngt); äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., övergående i bet.: angelägen (se d. o. 1 a); jfr ligga på 4. Bergv. 1: 28 (1526). Öffverheeten, som denne omsorgen .. påligger. RP 8: 27 (1640). Sedan .. (K. X G.) besökt flera orter i Skåne, tillsatt landshöfdingar samt ordnat hvad närmast påliggande var. Afzelius Sag. IX. 2: 66 (1860). Björkman (1889).
c) [jfr a, b] (†; jfr dock slutet) i uttr. makt påligger (ngn) ngt, ngt är viktigt l. betydelsefullt (för ngn); särsk. med sakobj. bestående av att- sats; jfr ligga 2 b ζ. AOxenstierna 2: 295 (1616). Thet Wärket som mäst macht påligger. Schroderus Os. 1: 462 (1635). Medan störste macht påligger, at Eek och andre bärande trää .. icke måge uthödes för efterkommandom; Ty (osv.). Schmedeman Just. 259 (1647). särsk. i p. pr.; dels i uttr. för ngn största makt påliggande, synnerligen viktig l. betydelsefull för ngn, dels (o. numera bl.) i ssgn maktpåliggande. PH 8: 203 (1766).
3) till I 3, 15, III 1 f, om vind, vatten, solsken o. d.: röra sig l. vara riktad mot (ngt) o. utsätta det för sitt inflytande l. sin påvärkan; särsk. abs.: ligga på (se ligga på 5); numera bl. (mera tillf.) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som ligger på. Den lera eller sand, som på bottnen är, .. har vågen .. stält i en upmakning åt den stranden vädret pålegat. SvMerc. V. 1: 134 (”133”) (1759). Då vestan vädret pålegat. PH 11: 749 (1779).
4) (†) till III 1 g: ligga över ngn med böner l. föreställningar o. d. (att osv.); jfr ligga på 6. Altdherföre som dhenne Gudmun dageligen påligger att iagh skal gifwa honom testimonium vitæ, så har iagh swarat (osv.). VDAkt. 1698, nr 186. —
(I 13, 15, III 2) -LIMMA, -limning. fästa (ngt) på ngt med lim, limma fast (ngt) på ngt; äv. i uttr. pålimma ngt på ngt l. pålimma ngt ngt. Dähnert 145 (1746). Till gesvinda skott göres Cardusen af Pergament, som .. hoplimmas kring Carduskolfven samt för ändan pålimmas en hårduks-mössa. Törngren Artill. 2: 31 (1795). Pålimning af .. tunna färgade träskifvor på ett annat underträ. SvSlöjdFT 1905, s. 12. Pärmen fästes med en pålimmad pappershylsa i själva (bok-)ryggen. Därs. 1929, s. 92. särsk. ss. vbalsbst. -limning i konkret anv., om ngt (t. ex. bräde, list) som limma(t)s fast på ngt. AHB 117: 7 (1883). Bordskivor och skåpdörrar bör ha massiva pålimningar. Form 1945, s. 68. —
(I 15, III 2) -LINDA, v., -ning. gm lindning anbringa (ngt) på ngt; äv. med sakligt subj., särsk. refl.: linda sig på ngt; äv. (särsk. i uttr. pålinda ngt med ngt) med obj. betecknande ngt varomkring ngt lindas: omvira l. omlinda (med ngt); äv. i uttr. pålinda ngt på ngt l. pålinda ngt (äv. sig) ngt. VetAH 1811, s. 90. En .. järntråd, hvilken vaxas och pålindas med blånor. 2NF 30: 1276 (1920). En .. ändlös duk, som .. upptar det från kardmaskinen framkommande tunna fiberfloret och pålindar sig detta i många hvarf. Därs. 31: 244 (1920). KatalFiskrDelsbo 1928, s. 28 (: pålindning).
Spalt P 2829 band 21, 1955