| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅLYXA på3l~yk2sa, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2828), r. l. f., äv. POLYXA pω3l~ l. på3l~, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er, äv. att hänföra till sg. -yx l. -yxe, se nedan); förr äv. PÅLYX l. PÅLYXE l. POLYX l. POLYXE, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (Bureus Suml. 35 (c. 1600), Lagerbring 1Hist. 2: 82 (1773)) l. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. -yxa, ArkliR 1553, Brahe Kr. 36 (c. 1585)).
i sht hist. benämning på ett under medeltidens senare del o. nyare tidens början använt (långskaftat) vapen i vars ena ända en yxa o. en l. flera pikar l. hakar o. d. (l. enbart pikar l. hakar osv.) voro anbragta; i framställningar rörande ä. förh. med betydelsen fattad o. modifierad på olika sätt; äv. bildl.; jfr HÄLLEBARD samt STRIDS-HAMMARE o. RYTTAR-HAMMARE. ArkliR 1553, avd. 4. (Folket i Moskva rusade till) somblige haffuandes kniplar (dvs. knölpåkar) vthi händerna .. somblige långa spitzar och Pollyxar. Petreius Beskr. 2: 177 (1614). Til fullvapnen räknades pålyxen ..: Hon var försedd med åtskillige egg och uddar Såsom först spetsen i ändan på sjelfva skaftet; sedan på ena sidan bladet .. och tvärt emot på andra sidan en något längre järn-pigg, krokot ock uddhvass, eller skapad som en half-måne. 1VittAH 1: 160 (1755). Til det .. breda slaget (av yxor) inbillar jag mig, at man räknade Pålyxor ..; nog starka at afhugga pålar och palisader. LMil. 2: Föret. 9 (1764); jfr PÅL-YXA, sbst.1 De .. dräpas med ovettets pål-yxa. Snällp. 1848, nr 42, s. 2. HT 1932, s. 357 (om ä. förh.). (†) Almogen sitter på sprong, och wilia bära pulyxene öffuer huffwdet på migh (dvs. G. I). Svart G1 98 (1561); jfr BÄRA, v. 5 b α β’.
Spalt P 2836 band 21, 1955