| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
1) till I 15, III 2: gm vridning anbringa (ngt) på ngt; dels i fråga om anbringande som sker gm att ngt vrides l. skruvas, så att det kommer att sitta fast på ngt, dels i fråga om pålindning (särsk. gm kringvridande av det varomkring ngt lindas); äv. i uttr. påvrida ngt på ngt l. påvrida ngt ngt. Den första delen af varpen, som påvrides (garn-)bommen, måste vara bredare än den följande. Ekenmark Hb. 12 (1820). Nyström Telegr. 70 (1869).
2) (tillf.) i bildl. anv. av 1: gm att vrida o. vända på ngt ge (ngt ngt) l. få fram (ngt) hos (ngt). Sjelf har Ni ju också ej kunnat påvrida denna enkla (vers-)rad en annan mening. Polyfem III. 2: 1 (1810).
3) till III 2 q: gm vridning av kran l. strömbrytare o. d. släppa på (ngt) l. sätta (ngt) i funktion; särsk. med avs. på elektriskt ljus: tända (gm vridning av strömbrytare). (Han) föredrog .. att ha ljuset påvridet. Hallström Händ. 307 (1927). —
(I 13, 15, III 2) -VULKANISERA, -ing. (i sht i fackspr.) gm vulkanisering anbringa l. fästa (ngt) på ngt; äv. i uttr. påvulkanisera ngt på ngt. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 83. En å ett stålbandage påvulkaniserad gummiring. Därs. 7: 102. —
1) till I 24 i ν: lägga ned (omkostnader o. d.) på ngt l. ngn l. kosta på (ngt) på ngn (o. ta därmed förenade risker med hänsyn till återbetalning l. avkastning). VDAkt. 1693, nr 133. Svaranden .. pålägges, at betala the påvågade omkostningar. Nehrman PrCiv. 204 (1751). HdlÅgerupArk. 1760. särsk. ss. vbalsbst. -ning, om handlingen att kosta på pängar l. att uppoffra krafter o. d. på ngt l. ngn; äv. konkretare: kostnad (som ngn haft för ngn); äv. i uttr. göra en (anständig) påvågning, ss. beteckning för att ngn kostar på fest(er) l. bjudning(ar) o. d. (på ett sätt som motsvarar skäliga anspråk); jfr på-kostning. Såssom iag sedan Min Kära Sal. Mans död hafft anseenliga påvågningar för minna 3:ne älsta sönner. HdlÅgerupArk. 1743. Gåfvan, at genom en smaklig anordning göra en liten fest lysande, och med liten kostnad göra en anständig påvågning. Löwegren Knigge 3: 110 (1799; t. orig.: Aufwand); jfr anm. nedan. Et (litterärt) värk, som har kostat .. (författaren) alla krafters spänning; nattvak och påvågning af sann själsstorhet. Därs. 115 (t. orig.: Aufwand); jfr anm. nedan. Anm. till 1 slutet. Sannol. avses ordet påvågning, då i JournSvL 1801, s. 7, ordet påvägning upptas bland ord som klandras ss. osvenska hos Löwegren Knigge (1799).
Avledn.: påvågnad, r. l. m. (†) till -våga 1: kostnad som ngn haft för ngt; jfr på-kostnad. ÅgerupArk. Brev 26/3 1763 (: påvågnadt). —
(I 1, III 1) -VÅNING. (mera tillf.) våning ovanpå, övervåning; jfr på-stuga. SDS 1952, nr 313, s. 4. —
(III 2 b) -VÄGA, -ning. (i fackspr.) med avs. på vätska o. d.: väga upp (vätska osv.) gm att hälla l. slå erforderlig mängd av vätskan osv. i ett kärl på vågen. Ahlberg FarmT 260 (1899: påvägning). Därs. 324. —
(I 13, 15, III 2) -VÄLLA, -ning. metall. gm vällning anbringa (ngt) på ngt l. fästa (ngt på ngt); äv. (om ä. förh.): vid framställning av doppjärn få (färskjärn) att fastna på den i smältan neddoppade järnstången. Doppjärnet skall .. ofta finnas nog ojämt, .. efter som det påvällda Färskjärnet kunnat vara af olika beskaffenhet. Rinman JärnH 407 (1782). JernkA 1865, s. 5 (: påvällning). Sahlin SkånFärg. 65 (1928). —
(I 13, 15, III 2) -VÄLTRA, -ing. särsk. (†) bildl.: utsätta (ngn) för angrepp av (stora truppstyrkor o. d.), kasta fram (stora truppstyrkor o. d.) mot (ngn). SvFlH 1: 517 (i handl. fr. 1644). —
(I 13, III 2) -VÄLVA. (†) vältra (ngt) på l. över (ngn); äv. bildl., med avs. på skuld: vältra på (ngn). (Att) Stats-Secreterarne von Nolcken och von Seth .. påhvälft Stats-Secreteraren Boneauschiöld all skulden till thetta klagomål. 2RARP 16: 325 (1747). JGOxenstierna 4: 224 (1815). —
(I 24 i ν) -VÄNDA, v. (†) lägga ned (omkostnader) på ngt; kosta på (ngt) på (ngt); äv. i uttr. påvända ngt på ngn, uppoffra l. ge ut o. d. ngt på ngn. Den omkostnad där eliest fåfengeligen våre påvendh. AOxenstierna 1: 506 (1614); jfr på II 3 anm. Oss (på hwilka .. (Jesu) Blodh och Dödh, Ord och Sacramente .. haffua icke warit fåfängeligha påwändt). Phrygius HimLif. 71 (1615). OxBr. 8: 432 (1644). —
(I 26 e) -VÄNTA. (föga br.) vänta på (ngt), invänta (ngt). Att påvänta bättre väder. TurÅ 1914, s. 384 (1913).
Spalt P 3003 band 21, 1955