| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
1) lämna l. ge (ngt) i arv åt (ngn); anträffat bl. mer l. mindre bildl., med avs. på ngt abstrakt; jfr på I 16 c ϑ. PErici Musæus 5: 304 a (1582). Thenne arfflige Rättferdighetennes Feel (dvs. saknad av rättfärdighet), .. Hwilken Synd .. Adam .. påärffde alle sine Effterkommander. Schroderus Os. III. 1: 296 (1635).
2) [jfr motsv. anv. av t. anerben] lämnas i arv till (ngn), gå i arv; äv. bildl., övergående i bet.: komma över ngn l. komma ngn till del (ss. en allmän mänsklig lott); jfr på I 16 c ϑ. Ållerdomz .. swagheeter påärfwa att (dvs. så att) han nu (är) oförmögen någon Gudztienst præstera. VDAkt. 1703, nr 17. (T.) Anerben, (sv.) påärfva, påkomma af föräldrarna. Lind 1: 134 (1749).
3) [specialanv. av 1 o. 2] i p. pf.: lämnad l. given i arv (av ngn); erhållen i arv (av l. från l. efter ngn), ärvd; äv. mer l. mindre bildl., om ngt abstrakt; äv. i uttr. ngn påärvd, lämnad l. given ngn i arv resp. som ngn fått i arv l. ärvt. Syndaarten, som alle menniskior af Adam påerft är. Chesnecopherus Skäl Cc 2 b (1607). Thet Rijket som honom effter hans Fadher war påärffdt. Schroderus JMCr. 444 (1620). Dette oss påerfwede Kriget med dhe Påler. RARP 2: 138 (1634). Mörk ÅmVetA 1750, s. 31. —
(I 24 g) -ÄSKA, -an (G1R 3: 317 (1526: paa eskien), Därs. 4: 28 (1527)), -ning (G1R 4: 29 (1527)). (-elsket, p. pf. 1527) [fsv. paäskia, y. fsv. äv. paa elska] (†) begära l. kräva (ngt); påyrka (ngt); äv. övergående i bet.: behöva (ngt), i pass.: behövas; äv. abs. G1R 2: 51 (1525; abs.). Samme gordh (har) altid varith klandret och paa elsket utij longlig trette, saa ath arffvingerne huar epter annen ville haffth honom igen (från kyrkan till vilken den skänkts). VgFmT I. 10: 84 (1527). (Adeln måste veta) medell att tillgå när någet till tarffuen eller hedren bliffuer påeskadt. RARP 3: 88 (1638). (Generalguvernören må) nödtorfftige huus .. (för) den resande man .. låta upsättia och mäd nödtorfftige requisiter af Stall och annadt, som den wägfahrande kan påäska. LReg. 283 (1676). VDAkt. 1760, nr 489. särsk.
a) med konstruktionsväxling, i uttr. påäska ngn att han skall göra ngt, begära att ngn (l. tillsäga ngn att han) skall göra ngt. OPetri Tb. 209 (1528). Dens. 1: 509 (1528).
(I 24 b) -ÖGNA, -else (†, Lind 1: 1579 (1749)). se på l. granska (ngt); vanl. o. numera bl. (mera tillf.) i fråga om flyktigt påseende: flyktigt se l. titta på (ngt), kasta en blick på (ngt); med avs. på bok l. skrift äv.: ögna i, flyktigt ta del av. Swedenborg RebNat. 1: 307 (1721). Den stora och rika konstkamaren (i S:t Petersburg), som resande gemenligen i brådska .. få påögna. 1VittAH 3: 270 (1780). Emedan .. Bibeln, också vid et allmänt påögnande, innehåller så mycket .. besynnerligt ..; så måste (osv.). Wulf Köppen 1: X (1799). Sjelf har jag velat noga påögna altsammans (dvs. Calonius’ saker som voro i Porthans vård i Åbo). Porthan BrCalonius 603 (1800). Strömborg Runebg IV. 1: 308 (1897). särsk.
a) (†) i utvidgad anv., med avs. på språk: flyktigt studera l. skaffa sig kännedom om. Ett eller annat språk, det han .. händelsevis påögnat i en Lärobok. Ödmann AnvSkrift. 64 (1822).
b) (†) bildl.: ägna sin uppmärksamhet åt (ngt); anträffat bl. i uttr. ngts påögnande, ägnande av uppmärksamhet åt ngt. Kling Spect. Bb 4 a (1735). —
-ÖK ~ø2k, n.; best. -et. [vbalsbst. till påöka 1 (o. 2) o. öka på] (vard.) påökning, (till)ökning; särsk. om höjning av lön l. avgift o. d.: påökning (se påöka 1 b α); äv. konkretare, om det varmed ngt öka(t)s (jfr påöka 1 b β). SvSaml. 2: 41 (1764). Han tänkte ju inte taga någonting särskildt för detta påök i dagens arbete. Högberg Fåg. 20 (1912). Han stegade .. in till chefen med anhållan om påök på lönen. SvD(A) 1938, nr 166, s. 10.
Spalt P 3008 band 21, 1955