Publicerad 1955 Lämna synpunkter PÄLSARE päl3sare2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =. Ordformer (förr äv. pel-) Etymologi [y. fsv. pälsare; efter mlt. pelser, peltzer, till pels, peltz (se PÄLS)] (om ä. förh.) buntmakare. Hildebrand Medelt. 1: 489 (1884). — Spalt P 3019 band 21, 1955 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se