Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÄPPLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(pe- 1917. pä- 1913)
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) päppla; sannol. urspr. ljudhärmande]
(i Finl.) snattra, sladdra, prata o. d. Hembygden(Hfors) 1913, s. 85. Bergroth FinlSv. 346 (1917).

 

Spalt P 3071 band 21, 1955

Webbansvarig