Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
RABALDER rabal4der, n. (VL 1893, nr 219, s. 4, osv.), äv. (numera föga br.) r. (GHT 1895, nr 269, s. 3, Estlander 11Årt. 2: 194 (1921)); best. -dret.
(ngt vard.) uppståndelse l. uppträde (på grund av indignation l. förbittring); bråk, oväsen, ”hallå” (se d. o. II 2), kackalorum; i sht dels i fråga om upprörda uttalanden l. polemik (särsk. i tidningspress l. vid sammanträden o. d.), dels om (handgripligt) bråk l. uppträde o. d. som åstadkommer larm; stundom äv. allmännare: larm, oljud, buller o. d. Framkalla, ställa till, väcka, åstadkomma (äv. föra) rabalder. Politiskt rabalder. VL 1893, nr 219, s. 4 (om nor. förh.). Justitieombudsmannavalet .. har inom den .. radikala pressen framkallat ett förfärligt rabalder. Därs. 1901, nr 36, s. 2. Plötsligt uppstår en växande rabalder utanför, skrik och liv. Kræmer ResÖst. 26 (1913). (Den svenske politikerns yttrande) väckte stort rabalder i Norge. Linder Tid. 254 (1924). (Braxnarnas lek) försiggår .. med mycket rabalder och plaskande. Hammarström Sportfiske 317 (1925). Tång MörkP 33 (1934: föra). — särsk. (mera tillf.) i uttr. göra rabalder av ngt, göra ett nummer av ngt, väcka uppståndelse kring ngt. (Läkaren beklagade) att tidningarna gjorde så stort rabalder af epidemien, att folk onödigtvis uppskrämdes. PT 1911, nr 213 A, s. 2. Hellström Kärlek 283 (1942).
-POLITIK. politik som går ut på att väcka strid o. driva polemisk propaganda (kring en viss fråga l. vissa frågor av jämförelsevis underordnad vikt). PedT 1902, s. 196.
Spalt R 2 band 21, 1955