Publicerad 1955   Lämna synpunkter
RABBA rab3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. rabba; till RABB, sbst.1, l. RABATT, sbst.3]
sjöt. behandla (nåt) med rabb. Första nåtet (fylles), drifves tätt och rabbas. Witt Skeppsb. 227 (1863). Auerbach (1913).
Särsk. förb. (sjöt.): RABBA AV. (†) rabba. Rabba af nåten. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Schulthess (1885). —
RABBA UPP10 4. (föga br.) rymma upp (nåt) med rabb. Smith 306 (1917). jfr upprabba.
Ssgr (sjöt.): RABB-JÄRN. järn för (upp)rabbning av nåt. Smith (1917). —
-KLUBBA, r. l. f. att slå på rabb med. Smith 97 (1915). —
-KROK. nåthake. Ramsten o. Stenfelt (1917).

 

Spalt R 11 band 21, 1955

Webbansvarig