Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
1) (utantill) framsäga l. läsa upp (ngt) hastigt o. själlöst l. mekaniskt; ofta intr.; i sht förr äv. närmande sig bet.: prata l. babbla (ngt) osammanhängande l. innehållstomt, pladdra. Jag rablar för Folk på Papegoy-vis sådane obegripeligheter. Dalin Arg. 2: nr 24, s. 6 (1734). Ritualen rabblades af presten. Tavaststjerna Morg. 74 (1884). En tanklöst rabblad utanlexa. Rudin 2Evigh. 2: 21 (1887). (Barnen) rabblade .. i alla vrår (inför husförhöret). Ekholm Torp. 17 (1923). särsk.
a) (mera tillf.) i uttr. rabbla på ngt, rabblande möda sig med ngt (som man söker lära sig). (Skolgossarna) satt .. och rabblade på den latinska grammatikan. Beskow Munterg. 7 (1919).
b) (mera tillf.) i p. pr. ss. adj., i utvidgad anv.: som karakteriseras av rabbel; särsk. i uttr. i l. med rabblande fart, hastigt o. under rabbel. Rablande uppläsning. Rydberg RomD 142 (1874, 1877). Han läste i rabblande fart en lång rapport. Koch Arb. 248 (1912).
2) (†) skvallra; jfr BABBLA. Olycklig du, om du för någon rabblar om hvad du sett och hört denna qväll! Blanche Bild. 4: 41 (1865; möjl. särsk. förb.). WoH (1904).
RABBLA UPP10 4 l. OPP4. läsa upp (ngt) hastigt o. mekaniskt (ur minnet). Dalin (1855). Rabbla upp .. katekeslexor. ÅbSvUndH 25: 114 (1868).
Spalt R 13 band 21, 1955