| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RABULIST -is4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
1) (†) lagvrängande jurist l. advokat. Kong:e M:ttz fattige eenfollige undersåther (blevo) för rätte förde, till att svare theris rabelister och förspråchere. G1R 20: 320 (c. 1625; lat. orig.: rabullarum). Rabulisternas spetsfundiga distinctioner. Rademine Knigge 3: 104 (1804). De Geer Minn. 1: 162 (1892).
2) (om ä. förh.) deltagare i (mot myndigheterna riktat) gatuupplopp. SvMin. 1838, nr 105, s. 2. Rabulisterne. Galla-Spektakel i Två akter. Blanche (1838; boktitel). Den största motvilja, å rabulisternes sida, att lyda till och med den vänliga uppmaningen med flatsidan af sabeln. Dens. Tafl. 277 (1845). jfr: Under 1838 års gatu-uppträden erhöllo de å gatan skojande den uttrycksfulla benämningen ”rabulister”, hvilken sedan icke olämpligt öfverfördes å den vid skrifbordet eller å andra ställen skojande. SvT 1852, nr 186, s. 1. jfr äv. SvFolket 8: 42 (1939; om förh. 1838).
3) ofta (förr vanl.) nedsättande, om person som hyser l. propagerar för radikala åsikter (som menas vara samhällsfarliga o. d.), (högljudd l. demagogisk) omstörtningsman. Tegnér (WB) 8: 656 (1839). Rabulister .. talade mot konung och regering. Strindberg NRik. 9 (1882). Bengt (Lidforss), den store rabulisten. GHT 1947, nr 278, s. 13. —
(2, 3) -KAPPA, r. l. f. (om ä. förh.) Ett slags korta kappor, som nyss förut kommit i bruk, kallades (omkr. 1838) rabulistkappor och ansågos vara en för s. k. ”bättre” orostiftare kännetecknande klädsel. Lundin o. Strindberg GSthm 593 (1882). —
-SLÄKTE. rabulistisk(t) generation l. släkte. Liljecrona RiksdKul. 144 (1840). Det unga rabulistsläktet. Lamm i 3SAH 50: 81 (1940). —
-TID. period då ngn är rabulist; rabulistisk tid. Liljecrona RiksdKul. 112 (1840). En rabulist-tid, som den närvarande. Beskow (1842) i 3SAH XLVIII. 2: 154. —
-UPPTRÄDE~020. särsk. (om ä. förh.) till 2, om (mot myndigheterna riktat, av radikala uppviglare åstadkommet) gatuupplopp. Crusenstolpe Ställn. 9: 74 (1844). Rabulist-uppträdena 1838. Palmblad Norige Bih. 50 (1847). —
RABULISTERI10104, n. (-eri 1755 osv. -erie 1729, 1767) [jfr dan. o. nor. rabulisteri (i bet. 1, 3), t. rabulisterei, advokatyr]
1) (†) till 1: lagvrängeri, advokatyr. Biurman Brefst. 167 (1729). Rabulisteri .. vid de Fransyska Domstolarne. SvMerc. 1: 113 (1755). Dalin (1871).
2) (†) till 2: upplopp, uppträde (provocerat av radikala l. samhällsomstörtande element). Blanche Rabulist. 3 (1838). Vederbörande frukta rabulisteri, då Gutenbergsfesten skall firas. Liljecrona RiksdKul. 135 (1840). Edholm C15T 244 (1868: rabulisterier, pl.).
3) (numera bl. mera tillf.) rabulism. Knorring Förh. 3: 352 (1843). Rösträttsvännernas rabulisteri. GHT 1898, nr 286 A, s. 3. Sylwan FyrtiotStud. 52 (1914). särsk.
a) (†) i sg. best., om de rabulistiska kretsarna l. dyl. Någon ung man .. helst om han tillhör publicismen eller rabulisteriet. Leijonhufvud Minnesant. 344 (1842).
b) (numera föga br.) i pl., om rabulistiska skrifter l. artiklar l. framstötar o. d. Massan köper och läser blott Rabulisterier. Beskow (1842) i 3SAH XLVIII. 2: 145. Hellberg Samtida 1: 217 (cit. fr. 1843). Östergren (1935). —
RABULISTICERA, v. (†) = rabulistera. Schepperus .. började .. rabulisticera i politiken. BL 11: 203 (1845). —
RABULISTISK, adj. [jfr dan. o. nor. rabulistisk samt t. rabulistisch, lagvrängande] som har avseende på l. är utmärkande för rabulism l. rabulister; som präglas av l. uttrycker rabulism; rabulist-. Liljecrona RiksdKul. 126 (1840). Att säga att .. (marseljäsen) är rabulistisk är att allt för mycket förnedra den. SKN 1844, s. 22. Mäster Olof, .. ett trotsigt rabulistiskt stycke. Edholm SeklSlut 96 (1876). Rabulistiska åsikter. Sundbeck Elsa 7 (1897). DN(A) 1929, nr 33, s. 6.
Spalt R 15 band 21, 1956