Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RACK rak4, sbst.4, r. (l. m.) l. f.; best. -en; pl. -ar ((†) -er GFiskaren); äv. (i vissa trakter) RACKE rak3e2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. RACKA, sbst.2, r. l. m. l. f.
Ordformer
(rack 1770 osv. racka 1681—1914 (från Uppl.). racke 1880—1911 (från Närke). racken, sg. best. 1770 osv.)
Etymologi
[sv. dial. racke, m., rack, f.; identiskt resp. nära samhörigt med RACK, sbst.2]
(i vissa trakter) böjt trästycke fastsatt i ändan av en not(arm) o. tjänande som fäste för draglina, notrack. Verelius 136 (1681). Gyllenborg Insjöfisket 10 (1770). Vid begge rackerne, som sitta en vid hvardera ändan på notarmarne, fästas tögarna i öglan. GFiskaren 6 (1845). SvKulturb. 9—10: 261 (1931). — jfr NOT-RACK.
Ssg: RACK-SLINGA, r. l. f. (†) på not: notslinga närmast racken; jfr hugg-slinga. Schultze Fisk. 137 (1778).

 

Spalt R 21 band 21, 1956

Webbansvarig