Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RACKA rak3a2, sbst.4, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. (Västerb.) raack, f., rost på säd l. i vatten, av ett fsv. rodhka (se ROCKA, rost)]
(i vissa delar av Norrl., starkt bygdemålsfärgat) rost.
1) järnrost som avsätter sig ur järnhaltigt vatten invid källor; jfr RACK-KÄLLA.
Ssg (i vissa delar av Norrland, starkt bygdemålsfärgat): (1) RACK-KÄLLA. BokvGP 36 (1720: Rakkälla).

 

Spalt R 23 band 21, 1956

Webbansvarig