Publicerad 1956 Lämna synpunkter RACKELFÅGEL rak3el~få2gel, m. l. r.; best. -geln ((†) -glen Nilsson Fauna II. 2: 77 (1858), Malm Fauna 269 (1877)). Ordformer (förr äv. -fogel) Etymologi [till RACKELHANE] i sht zool. bastard mellan orre o. tjäder; rackelhane. TJäg. 1832, s. 55. FoFl. 1940, s. 57. — Spalt R 29 band 21, 1956 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se