Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAFFEL raf4el, sbst.2, n. (Nordforss (1805) osv.), äv. r. l. m. (Möller (1790), Östergren (1935)); best. rafflet resp. raffeln.
Etymologi
[sannol. av fr. rafle, f. (av ffr. rafle), l. möjl. av eng. raffle (av ffr. rafle); jfr mlat. raffla; sannol. vbalsbst. till ett ffr. rafler med bet.: skrapa åt sig (vinst) o. d. (jfr ffr. arafler, klösa, riva sönder), snarast av germ. urspr. o. utgående från det verb som föreligger i holl. rafelen (se RAFFLA, v.2). — Jfr RAFFLA, v.1]
1) (numera föga br.) i raffel (i bet. 2) spelat med tre tärningar: tärningskast som ger samma antal ögon på alla tre (i vissa fall på två av) tärningarna (o. som i allm. innebär att spelaren vunnit). Björkegren 2268 (1786). HbiblSällsk. 2: 698 (1839). Wilson Spelb. 286 (1888).
2) i utvidgad anv., om hasardspel med tre tärningar, vari det gäller att få samma antal ögon på alla tärningarna l. på minst två av tärningarna o. samtidigt tillsammans minst elva ögon; äv. om olika modifikationer av sådant spel; i fråga om moderna förh. vanl. om hasardspel med fem tärningar efter regler som påminna om pokerspelets; stundom allmännare: (spännande) hasardspel med tärning(ar); äv. om enskilt parti av sådant spel. Spela raffel (om ngt). Serenius Yy 1 a (1734). Jag spelte utaf honom några tusen daler på raffel. Kexél 1: 55 (1776). Jag (har) ständigt haft tur i raffel, men otur i kärlek. Topelius Fält. 5: 152 (1867). En vän af raffel, otukt, fråsseri du är. Janzon Cat. 1: 16 (1889). Min vän, vill du ett raffel ha? / Se här ett bord, som passar bra, / Och tärningar! VLitt. 2: 129 (1902). SvUppslB (1935). jfr TRE-TÄRNINGS-, TVÅ-TÄRNINGS-RAFFEL. särsk.
a) [jfr kasta l. slå tärning resp. dra lott] (†) i uttr. kasta l. slå l. dra raffel, spela raffel. Jag tror, att man i ett af sidorummen slog raffel hela natten om. Leijonhufvud Minnesant. 55 (1836). NVexjöBl. 1848, nr 8, s. 3 (: dra). Schulthess (1885: kasta).
b) (†) om l. med huvudsaklig tanke på de för spelet nödvändiga utensilierna (bord, tärningar). Duka mig taffel, och raffel. Tranér Anakr. 131 (1825, 1833).
c) (numera föga br.) i utvidgad anv., om (spännande) hasardspel med kort; jfr RAFFEL, sbst.3 3. Antingen ett ordentligt kortspel eller en ordentlig raffel. Kom bara inte med några mellanting som sist, då du yrkade på ’vingt et un’ och ett par liknande familjespel. Lindborg Detektivh. 41 (1915). Östergren (1935). jfr KORT-RAFFEL.
Ssgr (till 2; vanl. med ålderdomlig prägel. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. fattas ss. sammansatta med raffla, v.1): RAFFEL-BORD. bord avsett l. använt för raffel; i Finl. i sht förr äv. allmännare: spelbord; äv. mer l. mindre bildl. Wecksell DHjort 58 (1862). Först i fält, vid Dödens raffelbord, vinner (man) det sanna lifvet. Hornborg Svallv. 131 (1911). —
-BÄGARE. [jfr d. raffelbæger] bägare varmed tärningar kastas (vid raffel), tärningsbägare. SDS 1905, nr 85 A, s. 2. —
-LÅDA, r. l. f. låda vari tärningarna kastas vid raffel; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -bord. Cederborgh OT 1: 43 (1810). Ett bord med en raffellåda på, kring hvilket spelarne slöto sig. Blanche Tafl. 158 (1845). Ridderstad SDikt. 2: 85 (1858; bildl.). ”Slutad bal!” — sa’ Friestedt, kastade skjortan i raffellådan. Holmström Sa’ han 72 (1876). Bergman Knutsm. 213 (1916). —
-MUSIK. (tillf.) om skrammel av tärningar. Rydberg Faust 64 (1876). —
(jfr 2) -SPEL. äv. bildl. Crusenstolpe Ställn. 11: 41 (1845; bildl.). —
-SPELARE. Phosph. 1812, s. 132. —
-TÄRNING. vid raffel använd tärning. MarkallN 1: 65 (1820).

 

Spalt R 88 band 21, 1956

Webbansvarig