Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAFFINADÖR raf1inadö4r l. -œ4r, l. 0104, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[sannol. av holl. raffinadeur l. t. raffinadeur, möjl. (med ombildning av första stavelsen efter RAFFINERA) av span. (l. port.) refinador, vbalsbst. till refinar (se RAFFINERA)]
1) (numera bl. mera tillf.) motsv. RAFFINERA 1 a: man som ägnar sig åt l. sysselsätter sig med l. bedriver raffinering av ngt; särsk. om ägare av sockerraffinaderi. Pfeiffer (1837). AB 1845, nr 86, s. 3. En raffinadör, som har egen råsockerfabrik. TT 1894, K. s. 71. Vising 581 (1936).
2) (i fackspr., föga br.) motsv. RAFFINERA 1 b β; vid glasbruk: arbetare som har till uppgift att utföra efterbehandling o. förädling av glaset (gm slipning, gravering o. d.). Eidem ÄGlasH 125 (1912).

 

Spalt R 92 band 21, 1956

Webbansvarig