rafid | SAOB

Publicerad 1956

RAFID rafi4d, r. l. f.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. raph-)

Etymologi

[jfr t. r(h)aphide, eng. raphid, raphis (pl. raphides), fr. raphide; tidigast använt av den schweiziske botanisten Alphonse De Candolle (på förslag av fadern Augustin De Candolle) 1826 i den fr. pluralformen raphides o. bildat till gr. ῥαφίς (pl. ῥαφίδες), nål, till samma stam som föreligger i ῥαφή (se RAFE)]

bot. om var särskild av de nålformiga kristaller av kalciumoxalat (dvs. oxalsyrans kalciumsalt) som i vissa växtceller ligga parallellt anordnade i en av slem omgiven bunt (o. som vid skada på cellväggen tränga ut den ena efter den andra); oftast i pl. Lundström Warming 69 (1882). KommentSvFarm. 912 (1905). 3NF 16: 433 (1932).

Ssgr (bot.): RAFID-BUNT, r. l. m. [jfr t. raphidenbündel] jfr bunt, sbst. II 5. 2NF 22: 907 (1915). —

-CELL. växtcell som innehåller rafider. VäxtL 1: 405 (1932). —

-FÖRANDE, p. adj. om cell l. växtdel o. d.: som innehåller rafider. VäxtL 1: 405 (1932). —

-KNIPPA, r. l. f., l. -KNIPPE. jfr -bunt. Lundström Warming 69 (1882). —

-NÅL. rafid. VäxtL 1: 405 (1932).

Spalt R 101 band 21, 1956

Webbansvarig