RAKODANT l. RAKUDANT, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[finlandssv. dial. rakodant, rakudant, dagdrivare, odåga; förleden sannol. sammanhörande med finlandssv. dial. raku, odugling, på raku, på tok, på förfall, rakog, dålig, eländig (sannol. till samma stam som föreligger i rak, vågdrivet gods m. m.; se RAKHUS); efterleden sannol. en hypokoristisk bildning till mansnamnet DANIEL (jfr sådana namn som JONTE, BRYNTE); jfr finlandssv. dial. rakodaniel, rakudaniel, dagdrivare]
(i Finl., bygdemålsfärgat) dagdrivare l. odåga; ofta: dekisfigur. En Svensk rakodant, som har dåligt rykte öfver öronen. Topelius Dagb. 2: 93 (1835). FoU 15: 67 (1902).
Spalt R 179 band 21, 1956
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
