Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAMME ram3e2, r. l. m.; best. -en; förr äv. RÅMA, sbst.1
Ordformer
(ramme 1735—1915. ramne 1893. råma 1727)
Etymologi
[sv. dial. ramme; liksom RAMM, sbst.6, ytterst till RÅ, adj., i bet.: fuktig]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) växten Scirpus cæspitosus Lin., tuvsäv. GeomBeskrBorrie 1727. Desse Fähuus .. böra ryggas med 3 lass Ramme. VDAkt. 1735, Syneprot. F III 7. MosskT 1893, s. 456. Nathorst SvVäxtn. 77 (1905).
Ssg: RAMME-HÖ. [sv. dial. rammehö] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) hö av tuvsäv. Fries Ordb. (c. 1870).

 

Spalt R 221 band 21, 1956

Webbansvarig