| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RANKIG, adj.2
(†) om växt: som bildar l. växer ss. en ranka l. en kläng- l. slingerväxt; äv. om ”skog”: som utgöres av kläng- l. slingerväxter; stundom svårt att skilja från RANKIG, adj.1 1. Långa, rankiga rötter. Fischerström 4: 30 (1792). Vinets rankiga skog. Adlerbeth Ov. 251 (1818). Dalin (1855).
Spalt R 265 band 21, 1956