Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAPAKIVI rap3a~ki2vi, äv. 40~10, r.; best. -n, äv. i best. anv. utan slutart.
Ordformer
(rapa- (raa-) 1757 osv. rappa- 1799. — förr äv. -kifvi)
Etymologi
[av fin. rapakivi, förvittrad granit, av rapa, smörja m. m. (jfr RAPPAKALJA), o. kivi, sten]
miner. benämning på en grovkristallinisk, mer l. mindre porfyrartad röd granit (”hornblände-glimmergranit”) med kristaller av röd ortoklas med mantel av grön oligoklas. VetAH 1757, s. 229. Den länge omtalte Rappakivi är nu anländ från findland till Stockholm. CAEhrensvärd Brev 2: 317 (1799). SvFinl. 1: 6 (1919).
Ssgr (miner.): RAPAKIVI-BÄRG. jfr bärg 1. Fennia III. 8: 4 (1890). —
-BÄRGART~02. Fennia VIII. 3: 87 (1893). —
-GEBIT. område med bärggrund av rapakivi. Fennia VIII. 3: 91 (1893). —
-GRANIT. rapakivi. ASScF 10: 338 (1875). Den viborgska rapakivigraniten. AtlFinl. 3: 4 (1899). —
-MASSIV, n. jfr massiv, sbst. c. Fennia VIII. 3: 91 (1893). —
-OMRÅDE~020. Ångermanlands rapakiviområde. Ymer 1942, 3—4: 97. —
-STRUKTUR. för rapakivi utmärkande struktur. Fennia IV. 5: 2 (1891).

 

Spalt R 282 band 21, 1956

Webbansvarig