| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RASIG ra3sig2, adj.1 -are. adv. -T.
1) som är av en så l. så beskaffad ras; särsk. (o. utom i ssgr bl.): som är av fin l. äkta ras; utom mera tillf. bl. i ssgn REN-RASIG. Aspa, ett rasigt dvärgpincherfruntimmer. Vi 1951, nr 2, s. 4.
2) (ngt vard.) som är präglad av ras (se RAS, sbst.2 3) l. har ett förnämt utseende l. fina linjer; äv. oeg. l. bildl., om dött föremål. Frosterus Jord. 64 (1930; om fartyg). Hon .. hade rasigt skurna läppar. Posse Begynn. 198 (1940). Den tillämnade fästmön var stilig och rasig. VeckoJ 1947, nr 47, s. 20.
Spalt R 349 band 21, 1956