| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RASK ras4k, sbst.1, n.; best. -et.
1) (vard.) koll., om ngt obetydligt l. mer l. mindre värdelöst: småsaker l. småplock l. krafs l. skräp o. d.; äv.: avskräde l. avfall l. boss l. bråte (se BRÅTE, sbst.2 3) o. d.; äv. oeg. l. bildl.; jfr RASKA, v.2 II, RASKERI. Askar mz någott smått rask ther vthi. InventBeenhammar 1553. Kysta eller skäppa som man lägger rask vthi. Tiderus GrLat. 14 (1626). Alt rasch (skall) uthbärass af kyrkiogården af klockaren och kyrkiowärden. Murenius AV 449 (1660). I skogen är så vigt / I buskar springa strax (för att gömma sig), i ris och rask och slikt. Kolmodin QvSp. 1: 128 (1732). Högberg Vred. 1: 92 (1906; bildl.). Glöd, som han uppfångade med torrt gräs och rask. Fatab. 1913, s. 212. — jfr HALM-RASK. — särsk. i sg. best., vanl. i uttr. hela rasket (jfr 3 slutet), med förbleknad innebörd (vanl. med bibegrepp av förakt): alltsammans, alltihop, det hela, hela klabbet (l. surven) o. d. WoJ (1891). Min egen son och kompanjon, min högra hand, som nu sköter så godt som hela rasket (dvs. hela affärsrörelsen). Hedenstierna Jönsson 6 (1894). Vill inte du (dvs. fadern) reda opp’et, så får väl morsan å jag ta’ hand om rasket (dvs. skaffa mat o. utkomst). Janson Ön 92 (1908). Vänta, ni ska se, att hela rasket (dvs. hela varuhuset) brinner ner i alla fall! Siwertz Varuh. 358 (1926).
2) [eg. specialanv. av 1] om vissa kroppsdelar.
a) (numera bl. tillf., eufemistiskt) om könsorgan o. d.; särsk. om pung (scrotum) med de däri inneslutna testiklarna (i ssgrna PUNG-, SMÅ-RASK). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 26 (1690). jfr: (Sv.) Pung-rasket .. (lat.) scrotum. Serenius Y 2 a (1741).
b) (†) hos höns: slör, skägg(lappar); jfr KRÅS, sbst.3 2. Sahlstedt 437 (1773). Meurman (1847). jfr RÖD-RASK.
3) (vard.) i bildl. anv. av 1, om personer: patrask l. pack o. d.; äv. känslobetonat o. hyperboliskt, om människor som man föraktar l. ser ned på. Bland them (dvs. kvinnorna) och fins, thet werre Folcke-slag, / Som hafwa ingalund till Gifftermål behag, / .. Bort bort med thetta Rask. CupVen. A 3 a (1669). ”Rask och patrask ser en väl alla vägar”, snäser Brita. Dahllöf Skumr. 170 (1917). Sandel Dropp. 82 (1924). — särsk. [jfr 1 slutet] i uttr. hela rasket, oftast med förbleknad innebörd (vanl. med bibegrepp av förakt): allesammans, allihop, hela klabbet (l. surven) o. d. Cavallin Kipling Wi 110 (1897). Vi får lunginflammation hela rasket. Nyblom MorfÄv. 22 (1951).
-SKOG. [jfr nor. raskeskog, dålig skog] (numera bl. tillf.) dålig l. värdelös skog (t. ex. buskar o. mindre lövträd). HushBibl. 1757, s. 21. —
-ULL. [sv. dial. raskull] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om sämre ull; jfr avfalls-, lump-, plock-ull. BoupptSthm 2/3 1670. Denna grofva kjortel af raskull. Almqvist Lad. 6 (1840). —
-VED. (rask- 1611 osv. raske- c. 1645) [sv. dial. raskved] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om sämre ved (av skogsavfall l. stubbar l. kullfallna träd o. d.). HammarkDomb. 16/11 1611. IErici Colerus 1: 94 (c. 1645). Lind 1: 1483 (1749).
B (†): RASKE-VED, se A.
Spalt R 350 band 21, 1956