Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RASKA, v.3 -ade.
Etymologi
[y. fsv. raska; sannol. utlöst ur FÖRRASKA (y. fsv. forraska), av mlt. vorraschen, motsv. mnl. verrasschen (holl. verrassen), överraska, överrumpla, till RASK, adj. — Jfr ÖVERRASKA]
(†) överrumpla l. överfalla (ngn). De (dvs. saxarna) fly, han (dvs. K. XII) föllier med; / De fort i Pultusk in, han sig ock eftertränger / Och raskar dem; de uth. Geisler Vitt. 351 (1709). — särsk. i utvidgad anv. (möjl. med anslutning till RASKA, v.2 II l. V), i fråga om frånrövande l. bortsnappande o. d., särsk. gm överrumpling l. vid överfall o. d.; i ssgrna AV-, FRÅN-RASKA.

 

Spalt R 364 band 21, 1956

Webbansvarig