Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RASTMARK, f.
Etymologi
[jfr fsv. rastaskogher, skog som utgör utmark (Styffe Un. 315 (i handl. fr. 1443; uppl. 1880)); sannol. till RAST, sbst.1; jfr fnor. utrǫst, nor. dial. utrast, utrost, utmark, längre bort från gården belägen betesmark]
(†) utmark? Hwadh Timber som af Råneåboernes der åfwanföre (dvs. ovanför sågvärket) belägne Rastmark kan finnas dugligh till Sågande, lofwade .. (sågvärksägaren) medh sine Consorter wehla dem betahla. AktsamlKungsådreinst. 189 (1686).

 

Spalt R 396 band 21, 1956

Webbansvarig