Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RASTRAL rastra4l, äv. (numera föga br.) ROSTRAL rost-, förr äv. RESTRAL, r. l. m. (BoupptVäxjö 1803, osv.) ((†) n. Möller (1790), Lindfors 342 (1824)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er (PH 6: 3997 (1756) osv.) (ss. n. äv. = (Möller (1790, 1807))).
Ordformer
(rast- 1790 osv. rest- 1756. rost- 1786—1921)
Etymologi
[av t. rastral (i sht i ä. t. äv. rostral), n., till lat. raster, m., rastrum, n., kratta (se RASTRUM, sbst.3); med avs. på bildningssättet jfr LINJAL]
(i fackspr.) instrument (av mässing o. d.) för samtidig uppdragning av (fem l. flera) parallella linjer, särsk. använt för uppdragning av notplanets linjer; notstift. PH 6: 3997 (1756). Rostraler till noter. LdVBl. 1834, nr 47, s. 4. HantvB I. 7: 425 (1939).
Ssg: RASTRAL-RAD, r. l. f. (†) notplan (som uppdragits med rastral). Björkegren 2137 (1786). Schulthess (1885).

 

Spalt R 396 band 21, 1956

Webbansvarig