Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RATIHABITION rat1ihab1iʃω4n, äv. -itʃ-, l. 010—, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. ratihabition; av senlat. ratihabitio (gen. -ōnis), till lat. ratus o. habere (se RATIHABERA)]
godkännande, stadfästelse.
1) (†) = RATIFIKATION 1 c. I kunne honnom .. (punkterna i överenskommelsen) förreholla och om han them acceptera wil, på ratihabition tilseija. Gustaf II Adolf 512 (1625).
2) (numera mindre br.) jur. motsv. RATIHABERA 2. Schrevelius CivR 1: 167 (1844). Kallenberg CivPr. 714 (1922). 2SvUppslB 11: 885 (1949).

 

Spalt R 403 band 21, 1956

Webbansvarig