Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RATIONALISTISK -is4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. rationalistisch]
adj. till RATIONALISM o. RATIONALIST; särsk.: förståndsmässig, förnuftsbetonad. Motsatsen emellan den rationalistiska och den sanna historiska åsigten (inom rättsläran). Schlyter LaghStud. 21 (1835); jfr a. BEMalmström 7: 403 (1845). (Thorild) är .. protesten mot den rationalistiska kultur, som aldrig helt kan smälta samman med svenskt lynne. Böök Stridsm. 170 (1910). Det fanns värden i det gamla byalagets livsformer, som en rationalistisk tid underskattat. Nilsson FestdVard. 71 (1925). särsk.
a) filos. motsv. RATIONALISM 1 a. Höijer 1: 128 (1797). Nyblæus Forskn. III. 2: 83 (1888).
b) teol. motsv. RATIONALISM 1 b. Tegnér (WB) 8: 433 (1837). Den positiva och den rationalistiska christendomen. Geijer I. 5: 403 (1847). Den gamla rationalistiska predikosamlingen. HågkLivsintr. 11: 171 (1930). —

 

Spalt R 408 band 21, 1956

Webbansvarig