Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RATTLA, v.; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ANDE o. ss. förled i ssgr.
Ordformer
(ratl- 1754 (: Ratleormen). ratt- 1702 (: Ratteslanger). rattl- 1900)
Etymologi
[jfr nor. ratle; sannol. av t. ratteln (av lt. ratteln, rateln) l. eng. rattle (se RASSLA)]
(†) rassla, skallra. Rasslandet af kättingar och rattlandet af winchar. Hülphers Ångermanl. 7 (1900).
Ssgr [det till grund för nedan anförda ssgr liggande eng. rattlesnake kan ss. förled äv. innehålla rattle, sbst., skallra, vbalsbst. till rattle, v. (liksom holl. ratelslang o. t. rattelschlange kunna vara bildade till ratel resp. rattel, sbst., skallra)] (†): RATTLE-ORM. [efter eng. rattlesnake] skallerorm. Linné MusReg. XX (1754). —
-SLANG. [jfr holl. ratelslang, t. rattelschlange; sannol. efter eng. rattlesnake] = -orm. Holm NSv. 44 (1702).

 

Spalt R 415 band 21, 1956

Webbansvarig