| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REBELL rebäl4, om person m.||ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) person som gör l. åstadkommer (väpnat) uppror (l. motstånd) mot ett lands (lagliga) regering l. regent o. d., upprorsman, upprorsmakare. Schroderus Dict. 164 (c. 1635). Otidig stränghet giorde många trogna undersåtare til rebeller i Rehabeams tid. Spegel Pass. 106 (c. 1680). Konungariket Polens invånare äro befriade utur Rebellernas våld. SPF 1831, s. 174. KyrkohÅ 1937, s. 117.
2) i utvidgad l. bildl. anv., om ngn l. ngt som gör uppror l. motstånd mot ngt; särsk. om person som bryter med l. gör uppror mot l. icke vill följa vedertagna regler l. gängse åsikter l. sociala normer o. dyl. l. som opponerar sig l. sätter sig upp mot sina överordnade o. d. Rebellerne (dvs. kroppens lemmar) de börja / At späkas. Frese VerldslD 163 (1726). Med pöbel mena vi .. menniskor, som .. genom förnekande af sin egen bildning framstå såsom rebeller emot den allmänna bildningens heliga makt. BEMalmström 7: 397 (1845). — särsk.
a) (†) ridk. om häst som visar trilska gm att (utan påvärkan från ryttaren) durka l. skena l. kullbyttera o. d. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 56 (1836).
b) (†) spelt. i ”gråpojs”: spelkort (sexan i klöver l. spader) som kan användas i st. f. varje annat kort för att komplettera en svit, joker. Lindskog Spelb. 255 (1847).
-STAT. [jfr eng.-amer. rebel state] särsk. (hist.) i pl. best., om de ur den nordamerikanska unionen 1860 —61 utträdda o. i Amerikas konfedererade stater sammanslutna sydstaterna. 2NF 19: 1228 (1913).
Spalt R 465 band 21, 1956