Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RECEPTOR resäp3tor2, stundom 040, i bet. 1—2 m.||ig., i bet. 3 o. 4 r. l. m.; best. -n; pl. -er re1säptω4rer l. res1-, l. -ep-.
Etymologi
[jfr t. rezeptor, eng. receptor, fr. récepteur; ytterst av lat. receptor, återtagare, mottagare, hälare, vbalsbst. till recipere (se RECIPIERA)]
1) (†) person som mottager en fraktad vara o. d., mottagare (se d. o. 1 b). Schroderus Urs. D 2 b (1626). Dalin (1871).
2) (föga br.) person som handhar receptionen i en orden o. d. (Tämpel-)Ordens anklagare påstodo .. att receptorn i den hemliga receptionen visade ordenskandidaten ett krucifix. Rydberg KultFörel. 6: 306 (1888).
3) (numera föga br.) tekn. anordning l. apparat för mottagning l. uppfångning l. uppsamling av ngt, mottagare (se d. o. 2). TT 1871, s. 410. 2NF 17: 1162 (1912). — särsk. (†) om mottagningsapparat för telegrafi; motsatt: sändare. 2UB 3: 498 (1897). VetAÅb. 1914, s. 293.
4) fysiol. mottagningsorgan; särsk.
a) (enl. en av den tyske läkaren P. Ehrlich († 1915) framställd teori existerande) speciellt atomkomplex (l. sidokedja) i en cell, som kan mottaga l. ingå förbindelse med andra atomkomplex (t. ex. bakteriegifter). 2NF 1: 1167 (1904).
b) om vart o. ett av de ändorgan hos de sensibla o. sensoriska nerverna, som fungera ss. mottagningsorgan för inåtgående nervimpulser. 2NF 19: 805 (1913).
Ssgr: (4 b) RECEPTOR-ORGAN. fysiol. om mottagningsorgan för (inåtgående) nervimpulser. Thunberg Livsförrättn. 322 (1925). —
(4 a) -TEORI. fysiol. 2NF 1: 1167 (1904).
Avledn.: RECEPTORISK1040, adj. [jfr t. rezeptorisch, eng. receptory, fr. receptoire samt lat. receptorius, upptagnings-] fysiol. till 4 b: värkande ss. receptor l. mottagningsorgan. BonnierKL (1926).

 

Spalt R 479 band 21, 1956

Webbansvarig