| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REDAKTOR redak3tor2, stundom 040, m.; best. -n; pl. -er re1daktω4rer l. red1-.
(i fackspr., företrädesvis i fråga om ä. förh.) man som redigerar (se REDIGERA 5, 6) ett visst (litterärt) stoff l. som ordnar o. sammanfogar olika skrifter l. urkunder till en helhet o. d., redaktör. Endast äro (1Mos.) 7: 7—9 troligtvis ett harmonistiskt tillägg af hopfogaren, ”redaktorn”. UVTF 12: 108 (1875). KyrkohÅ 1927, s. 10.
Spalt R 545 band 21, 1956