| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REDAKTÖR re1daktö4r l. red1-, l. -œ4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
1) (i sht i fackspr.) motsv. REDIGERA 5: person som redigerar l. utarbetar ngt; person som ger ngt dess avfattning l. utformning; stundom närmande sig 2 o. övergående i bet.: bearbetare; särsk. i uttr. redaktör av ngt resp. ngts redaktör. Redaktör .. (dvs.) Person, som redigerar tryckalster. Sundén (1888); jfr 2. De tillägg (i de profetiska skrifterna i Gamla testamentet), som härröra från de yngre redaktörerna. Schück AllmLittH 1: 14 (1919). The Oxford english dictionary .., hvaraf .. (J. Murray) till 1889 var ensam redaktör. 2NF 37: 639 (1925). En av Upplandslagens redaktörer. SvD(B) 1943, nr 96, s. 2. jfr KATALOG-, ORDBOKS-, UNDER-REDAKTÖR.
2) motsv. REDIGERA 6: person som redigerar (avdelning av) tidning l. tidskrift l. samlingsvärk (med bidrag av flera författare) o. d.; särsk. dels om person som leder l. förestår utgivningen av en tidning osv.: huvudredaktör, chefredaktör, dels om (fast) medarbetare i tidning osv.: medlem av en tidnings osv. redaktion (se d. o. 4). Redaktör för (äv. av) en tidning l. tidskrift l. ett samlingsvärk; i sht förr äv. redaktörer av en tidning, en tidnings redaktion (se d. o. 4) l. medarbetare. Redaktör för sportavdelningen i en tidning. Redaktör i en tidning, (fast) medarbetare i en tidning. Tidskriftens redaktör(er). Andre redaktör; jfr ANNAN I 3 a α slutet. Kellgren (SVS) 5: 221 (1789). (Jag) föranlåtes .. härmedelst anhålla hos Redacteurerne af Stockholms Posten om et benägit rum i deras Dagblad för följande mitt Försvar. SP 1792, nr 3, s. 2. En periodisk skrift, som, at dömma af Redactörens och hans medarbetares skicklighet, .. lofvar at blifva den bästa af alla hittils kända Real-journaler. LittT 1795, s. 126. Att Thomander vore en spiritus rector i Aftonbladet, såsom bekant m(ed) fl(era) af redaktörerne. Liljecrona RiksdKul. 57 (1840). Redaktör av tidskriften ”Underrättelser för sjöfarande”. SvStatskal. 1939, s. 112. jfr HUVUD-, KART-, LANDSORTS-, LOKAL-, MED-, NATT-, ORDBOKS-, PLATS-, SPORT-, TIDNINGS-, TIDSKRIFTS-, UNDER-, UTRIKES-REDAKTÖR. särsk.
a) [jfr t. verantwortlicher redakteur] (†) i uttr. ansvarig redaktör, ansvarig utgivare. Westee (1842). ÖoL (1852).
b) person som ombesörjer utgivning (l. utskrivning) av traderad text l. urkund(er) l. (samling av) skrift(er) o. dyl. o. därvid har hand om o. svarar för textens osv. utformning o. återgivande l. av (samlande samt) uppställning o. anordning av urkunderna l. skrifterna osv. Kellgren (SVS) 6: 127 (1783). Rudbeck (hade) börjat utgivandet av en samling isländska sagor, för vilka han ville hava Petter Salan till redaktör. Schück VittA 4: 19 (1935).
-BESTÄLLNING. särsk. (†) till 2 b: uppdrag att vara redaktör för ngt (att redigera ngt); jfr beställning 1 a α. Kellgren (SVS) 6: 114 (1782; om uppdrag att redigera en upplaga av O. v. Dalins skrifter). —
-RÄTT, r. l. m. (mera tillf) rätt som tillkommer ngn i hans egenskap av redaktör. Jag begagnar min redaktörsrätt, då jag återgifver denna artikel i Handelstidningen. Rydberg Brev 1: 3 (1862). —
-STOL. jfr redaktions-stol; äv. mer l. mindre bildl. Skarstedt Pennfäkt. 137 (1897). Lasse Bergström tar i Femtitals slutnummer ett ganska uppkäftigt avsked från en av redaktörsstolarna i (tidskriften). DN(B) 1953, nr 5, s. 3. —
-TID. tid varunder ngn är (huvud)redaktör (för en tidning o. d.); särsk. i uttr. under ngns redaktörstid. 2NF 37: 883 (1925). —
REDAKTÖRSKAP, n. (-törskap 1813 osv. -törsskap 1867—1955) egenskapen l. förhållandet att vara redaktör (särsk. huvudredaktör); redaktörsbefattning. Redaktörskap för l. i l. vid en tidning l. tidskrift l. ett samlingsvärk. Under redaktörskap av ngn, under l. med ngn ss. redaktör, under redaktion av ngn. Phosph. 1813, s. 321. Siwertz Fribilj. 142 (1943). —
REDAKTÖS, f. [jfr sådana ordpar som kåsör : kåsös] (tillf., skämts. l. slangfärgat) redaktris. GbgMP 1947, nr 201, s. 6.
Spalt R 545 band 21, 1956