| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REDBAR re3d~ba2r, adj.1 -are ((†) superl. -est SthmStadsord. 2: 331 (1713: redbareste), PH 5: 3210 (1752: redbaresta)). adv. -T.
1) (†) redo (se REDO, adj. 1 a α γ’), redobogen (se d. o. 1); i uttr. redbar till ngt. Jagh önskar, at jagh E. N. .. konde bevissa .. någon tienst effter min yterste förmögen. Jagh skolle migh dertil latte altidh finna redebahr ock villigh. OxBr. 11: 430 (1629).
2) [med avs. på bet.-utvecklingen jfr REDA, adj. 2, REDO, adj. 4] ss. beteckning för egenskap hos betalningsmedel l. egendom o. d. med hänsyn till användbarhet l. värde o. d. samt i användningar som närmast ansluta sig härtill.
a) med huvudord betecknande pänningar l. mynt l. kapital o. d. (jfr c): kontant l. reda (se REDA, adj. 2 a, b); äv.: gångbar l. giltig l. (full) god resp. som utgöres av gångbart osv. mynt (stundom, i sht om ä. förh., motsatt: som utgöres av nödmynt l. pappersmynt o. d.); numera nästan bl. (med ålderdomlig prägel) i uttr. redbart mynt; jfr d α. OxBr. 8: 351 (1641). Som redebara medel icke fans, altså afsatte dhe af TingzRätten förordnade bytesmänner till bem:te kyrckia för samma skuldfordran en ny Ekekijsta och en Silfskåhl. VDAkt. 1693, nr 3. Banco Sedlar äro äfven så goda som redbart mynt, när innehafvaren kan straxt för dem få redbar Valuta. Zettersten AnmMynt 23 (1771). (Ett påbud från K. XII) aflyste alla förut i Sverige gängse, redbara myntsorter. Ekelund 1FädH II. 2: 56 (1831). Man .. nödgade .. (undersåtarna) att till kronan öfverlemna allt redbart mynt emot nödmynt. Odhner Lb. 251 (1869). I redbart mynt. Östergren (1935).
b) (†) om betalning l. utgift l. inkomst (jfr c): som erlägges resp. erhålles i reda pänningar, kontant; äv. om handel: varvid betalning erlägges i kontanter; jfr REDA, adj. 2 b. SthmStadsord. 2: 358 (1714). Medel, som erfordras til dageligit inkiöp och .. annor redbar utgift. HovförtärSthm 1759, s. 4824. CBonde (1769) hos Trolle-Bonde Hesselby 181 (om inkomst). (Från Bergslagen) kommer .. årligen något Stång- och Tackjern, dels genom förlags, dels i bytes- eller redbar Handel. Hülphers SvStäd. 1: 30 (1778); jfr f. Helgonens böner och förtjenster .. voro fala för redbar betalning. Botin Hist. 2: 161 (c. 1790).
c) (utom i α numera bl. ngn gg med ålderdomlig prägel) med huvudord betecknande (lös)egendom o. d. som icke består av kontanter: som lätt kan omsättas i kontanter; som har (sitt fulla l. säkra) pänningvärde; värdefull; förr äv. (om pänningmedel l. vinst o. d.) övergående i bet.: som (snabbt o.) säkert är att tillgå l. som man säkert kan räkna med l. som representerar ett säkert värde o. d., säker l. värdefull; jfr d β o. REDA, adj. 2 c. (Erfarenheten) wisar, at en florissant traffique (dvs. handel) .. af sig kastar .. också för publico redbare och tiltagande revenüer. HC11H 8: 141 (1682); jfr b. Schmedeman Just. 1086 (1686). (Han) hade .. hos S(ekreta) U(tskottet) anhållit, .. att han .. af andra redbara medel kunde få sin innestående löningsfordran betald. 2RA 3: 667 (1734). Jag har mig noga bekant hvad redbar egendom Academien äger i Nora skog. Linné Bref I. 1: 158 (1756). (Karl Knutsson) trodde .. sig ej längre säker i Sverige, utan samlade all sin redbara egendom .. och seglade till Danzig. Ekelund 1FädH 1: 137 (1829). Cannelin (1921). jfr (†): Booktryckarn Merckels ansökan att emot redbar beställning (dvs. mot säker lön ss. akademiboktryckare) få tillhandla sig Kl. Acad:s tryckeri. ConsAcAboP 11: 350 (1725). särsk.
α) i superl., stundom äv. i kompar.: som lättast (resp. lättare) kan omsättas i kontanter; som har det största l. säkraste värdet (resp. större l. säkrare värde); värdefullast (resp. värdefullare); numera nästan bl. (fullt br., med ålderdomlig prägel) i uttr. ngns redbaraste egendom l. ägodelar o. d.; förr äv. (i superl., om pänningmedel l. inkomst o. d.) övergående i bet.: som (snabbast o.) säkrast är att tillgå l. att räkna med l. som representerar det största l. säkraste värdet, säkrast l. värdefullast; äv. i uttr. de redbaraste medlen, förr stundom övergående i bet.: pänningmedlen; jfr d β slutet o. REDAST, adj. superl. Wi hade .. förmodat kunna gifwa en god underrättelse om de redbaraste medlens Disposition och den särskildt ifrån alla persedlar och uphandlingar skilja och antekna. HC11H 10: 185 (1680). Rikets redbaraste inkomst, Stora Sjötullen, pantsattes (av K. XII). Höpken 2: 83 (1747). Jerntilverkningen, Rikets största och redbaraste export, varder förminskad. Bergv. 2: 719 (1756). De redbarare skatterna (från kyrkan) samlades (av G. I) med större omsorg (än de mindre värdefulla sakerna). Forssell Hist. 1: 214 (1869). Under snapphanetiden sökte de förmögnare att undangömma sin redbaraste egendom. Wigström Folkd. 2: 290 (1881). Lagerlöf Top. 17 (1920: sina redbaraste ägodelar). särsk. (†) i superl., i utvidgad anv., om utgift: som man säkrast kan räkna med, säkrast. HC11H 10: 153 (1680).
β) (†) i uttr. göra (skuldförbindelse o. d.) redbar, göra (skuldförbindelse osv.) inlösbar l. få (skuldförbindelse osv.) inlöst till fulla värdet; jfr a. En diktad bank, grundad på papper, som aldrig kunna göras redbara, har skadat (Rysslands handel). MoB 1: 82 (1788).
d) i n. sg. substantiverat.
α) motsv. a: reda pänningar l. gångbart l. (full)gott mynt; numera bl. ngn gg (med starkt ålderdomlig prägel) i (l. med anslutning till) nedan anförda (numera upphävda) lagrum i 1734 års lag. PH 1: 107 (1719: det redbare). Vid skiftet skal egendomen i fast och löst, redbart, och fordringar, i jämngoda delar läggas. ÄB 12: 4 (Lag 1734); jfr: Egendomen i löst och fast, redbart och fordringar. Östergren (1935). Att med redbart betala deras varor. Chydenius 87 (1765).
β) (numera knappast br.) motsv. c, om ngt (t. ex. egendom l. ägodelar) som lätt kan omsättas i kontanter l. som har pänningvärde; värdefull egendom. Dalin Hist. 1: 515 (1747). 1721 .. då Ryssarne .. afbrände .. Kyrko-plats och Prästgård, hade .. (Piteå) Kyrka förlorat det mästa af sitt redbara. Hülphers Norrl. V. 1: 119 (1789). Agrell Maroco 1: 332 (1790, 1796). Omkring 20 minuter torde jag kunna med phraser qvarhålla en del af Församling[en], medan Enberg utdelar det redbara af minnesgärden (dvs. minnespänningen över H. G. Porthan). Järta (1839) i 3SAH XLI. 2: 177; jfr 4. särsk. motsv. c α, i superl.: det som har största värdet, det värdefullaste. Schück VittA 5: 26 (i handl. fr. 1750). Kaptenen kommenderade .. sätta ut barkassen och flytta det redbaraste dit. Carlén Ensl. 2: 249 (1846).
e) [jfr c] (†) om pant l. ränta o. d.: som representerar ett säkert värde resp. som säkert utbetalas, säker. Om .. (kyrkoherden) sielf finnes nyttja Kyrkans penningar utan redbar pant, säkerhet eller interesse. Wallquist EcclSaml. 1—4: 129 (1773).
f) (†) om järn: som tillvärkats utan förlag (se FÖRLAG, sbst.2 2) o. därför fritt kunde avyttras av tillvärkaren (mot kontant betalning); jfr REDA, adj. 2 d. JernkA 1923, s. 13 (1710). 2RA 1: 422 (1723). Chydenius 150 (1765). jfr Almquist GbgH 2: 295 (1935).
3) [jfr 2 c] (numera knappast br.) om egenskap, nytta, fördel, bevekelsegrund, studier o. d., stundom äv. om naturtillgång o. d.: som innebär l. medför l. har avseende på ekonomisk vinning l. ekonomiskt utbyte; ekonomiskt värdefull; stundom: matnyttig (se d. o. 1, 2 b). (Apologistklassen) är av allmännaste och redbaraste nytta. Samuelsson HALärovUpps. 243 (i handl. fr. 1812); jfr 4, 5. (Gardasjön) har .. äfven den redbara egenskap, att innehålla en outtömlig mängd smakfulla fiskar. Atterbom Minn. 346 (1818). Öfverallt gjorde sig nu (under frihetstiden) vid uppskattning af mödors värde fordringarna på redbar, hastigt skönjelig nytta gällande. Järta 2: 103 (1839); jfr 5. (Man) beskyller .. dem (dvs. naturvetenskaperna) så hänföra unga sinnen, att dessa derigenom skulle afledas från ”redbarare” studier. Fries BotUtfl. 1: 16 (1843). Crusenstolpe CJ 2: 150 (1845; om bevekelsegrunder). Wisén i 3SAH 4: 299 (1889; om fördel). Äfven annan redbar fisk (än lax) fanns ymnigt (vid Storön). Högberg Vred. 1: 183 (1906); jfr 2 c. — särsk. (†) om yrke o. d.: som ger utövaren (säker) utkomst, som betalar sig; äv. i n. sg. substantiverat, i uttr. det redbara, om arbete l. värksamhet som betalar sig l. ger utövaren (säker) utkomst. Fly detta hungerns land (dvs. poesien), och vaknad ur din villa, / Välj dig ett redbart stånd. Leopold 1: 330 (1808, 1814). Om jag .. skall fotvandra den beträdda banan (ss. skribent) eller .., hvad troligast är, söka min bergning i det redbara. BrefNSkolH 96 (1810).
4) [jfr 2 c] (†) allmännare, utan tanke på ekonomiskt värde: som är av värde, värdefull; gedigen; fullgod; viktig, oumbärlig; äv. i det bildl. uttr. emottaga ngt för redbara varor, sätta tro till ngt (jfr KONTANT 3 a); stundom svårt att skilja dels från 2 c, dels från 6 (d). Emedan .. falska Prophetier .. af gemena man höras, genomläsas och för redbare varor emottagas. Block Progn. 3 (1708). Om fienden tränger så på at Canonerna med det öfriga ej kunna bärgas, så förnaglas Canonerna, deras redbaraste tilhörigheter fördärfvas och krutet upbrännes. Törngren Artill. 2: 129 (1795). Jag vill hoppas at man skall finna det nu utkomna häftet (av Odalmannen) mera redbart än det första. Järta (1824) i 3SAH XXXIX. 2: 65. Detta goda hjerta, som dock är menniskans redbaraste naturgåfva. Knorring Cous. 2: 91 (1834). Melin JesuL 1: 224 (1842). (Sv.) Redbar .. (t.) gehaltvoll. SvTyHlex. (1872); jfr 2 c, 6.
5) (†) som det är någonting med; som man kan fästa avseende vid; äv.: värklig, faktisk, påtaglig, odisputabel, reell; om förlust: kännbar; äv. övergående i bet.: som medför påtaglig nytta; äv. substantiverat. VRP 18/6 1729. Schönberg Bref 2: 387 (1778; om förlust). Man har .. yrkat mera redbara, mera hastigt och omedelbart gagneliga undervisnings-anstalter. Järta Kopparb. 84 (1823). Så upkomma tvister utan redbart ämne, strider utan verkligt motsatta intressen. Lagerbjelke i 2SAH 12: 209 (1827). Ständerna hade .. fråntagit Konungen det sista redbara af hans magt. Ekelund 1FädH II. 2: 72 (1831). Cederschiöld QvSlägtl. 2: 55 (1837). Skaldens värma och inspiration tillskyndade (hos Thorild, som var både tänkare o. skald) .. tänkaren mången redbar fördel. Ljunggren SVH 2: 211 (1876); jfr 4. — särsk. övergående i bet.: substantiell, handgriplig. Den förste som red på en sol- eller mån-stråle, menade något dermed; men vi andre sitta på sådana conventionella idéhästar lika tanklöse som på mera redbara ök. Järta (1823) i 3SAH XXXIX. 2: 13.
6) hederlig l. grundlig l. samvetsgrann o. d.
a) (numera föga br.) som motsvarar billiga l. berättigade anspråk; anständig, hederlig (se d. o. 5); som man icke behöver skämmas för; särsk. om förplägnad, rus, klädesplagg o. d.: rejäl, ordentlig, solid, bastant; förr äv. om matfat: försedd med rejäl mat; förr äv. (om säd varmed djur utfodras): präktig l. kraftig o. d. (jfr HEDERLIG 6). När du vid det svigtande bordet är gäst, / Håll dig till de redbara faten. Valerius 2: 75 (1809). Till mig (dvs. åsnan) en liten pysling kom hvar natt. / Jag ur hans skäppa redbar säd förtärde. MarkallN 2: 157 (1821). Ett redbart rus. Järta 2: 209 (1823). Jag finge en redbar förevändning att draga mig undan, när jag öfverhopas med en mängd sysselsättningar. AnderssonBrevväxl. 1: XXVIII (1835). Redbara vargskinnspälsar. Forslund Lee 69 (1905). En lika rundlig som redbar förplägning utgjorde .. (vid ett gille) gästfrihetens solida underlag. Flensburg o. Collin 107 (1911, 1915).
b) [jfr a, 4] om insikt, kunskap o. d.: grundlig, gedigen; äv. om förstånd dels: klar l. redig l. nykter, dels (o. numera bl., i sht i vitter stil, mera tillf.) närmande sig e slutet: som präglas av redighet o. hederlighet. Ert redbara förstånd är verkligt att beundra, / Iskalla räknare! Remmer Theat. 2: 33 (1815). (Dalin) hade en redbar lärdom. BL 4: 43 (1838). Hans ädla karakter och redbara insigter rönte .. erkännande. Rundgren i 3SAH 2: 35 (1887). ”Då dårar och skälmar gå ihop”, suckade stadsfiskalen, ”då stannar det redbara förståndet i stöpet”. Bergman Knutsm. 193 (1916).
c) om handling(ssätt) l. värksamhet l. vandel l. yttrande l. tanke o. d., i sht förr äv. om nöje: (moraliskt) oförvitlig; rättskaffens; uppriktig, sann, sveklös; hederlig (se d. o. 8); äv. ss. adv.; jfr e slutet. Ha redbara avsikter, särsk. om man som uppvaktar en kvinna i avsikt att gifta sig med henne. Konungen .. lät vår Fabritius komma före, och roade sig at tala med honom, så ofta redbare nöjen anstodo (dvs. förehades). Kempe FabritiiL 111 (1762). Det urgamla .. svenska individuella lynnet .. af redbar verksamhet utan skryt och ifver. Järta 1: 44 (1809). (Hans Järta) umgicks aldrig med annat än hvad han ansåg som redbara saker. Wingård Minn. 6: 53 (1847). Förmana tjänarna .. att icke begå någon oärlighet, utan på allt sätt visa dem (dvs. sina herrar) redbar trohet. Tit. 2: 10 (Bib. 1917). Schulze BöndSvFinl. 174 (1935; adv.).
d) (i sht i skriftspr.) om arbete, skrivsätt, prestation, (litterärt) alster, film o. d.: som utmärkes av l. visar samvetsgrannhet l. grundlighet (o. ärlig l. uppriktig strävan); samvetsgrann; sorgfällig; noggrant l. sorgfälligt utförd l. genomförd; äv. ss. adv.; stundom svårt att skilja från c. Cavallin (1876). Idun 1888, s. 23 (adv.). (Engeströms) visserligen redbara och kärnfulla men kärfva och stundom knarriga skrifsätt. Forssell i 3SAH 3: 104 (1888). (Josef Kjellgren) hyllade Hedenvind, Whitman och Gorkij i uttrycksfulla och redbara dikter. Schück o. Warburg 3LittH 8: 659 (1949). ”Salka Valka” är en obeskrivligt präktig och redbar svensk film. DN(B) 1954, nr 312, s. 10.
e) om person (l. sammanslutning av personer o. d.): hederlig (se d. o. 8); rättrådig, rättsinnad; ärlig; uppriktig, sveklös; pålitlig; som vill göra rätt för sig, plikttrogen o. skötsam; äv.: samvetsgrann. Lindfors (1824). Att både Lärare och lärjungar (vid universitetet) såsom redbare Finnar sina undersåtliga pligter mot Kejsaren troget uppfylla. SPF 1852, s. 347. Redbar .. (dvs.) Som är ordentlig och söker göra rätt för sig. Dalin (1855). (En) omutligt redbar forskare. Hirn JohnsonBoswell 281 (1922). Fullt redbar i sina affärer är firman ej. Östergren (1935). Moberg Utvandr. 239 (1949). särsk. i utvidgad anv., om ngns väsen l. karaktär l. hjärta o. d.; äv. om ngns ansikte o. d.: som vittnar om l. ger intryck av hederlighet; jfr c. Odhner Lb. 319 (1869). Det redbara .. dalkulleansigtet. Ödman VexlBild. 83 (1890, 1893). (Man) anser (icke) det högsta snille .. uppväga bristen på redbar karakter. De Geer Minn. 1: 152 (1892). Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal. Job 33: 3 (Bib. 1917).
1) till 2 a, c.
a) (†) abstrakt: (inneboende) värde l. pänningvärde (hos ngt, t. ex. banksedel). Må man aldrig befara, .. at sedeldalern icke altid hafver med sig en redbarhet, hvaruti den efter behag förväxlas kan. SvMerc. V. 1: 150 (1759). Dalin (1855).
b) konkret, om kontanter l. om lösegendom som lätt kan omsättas i kontanter l. som har sitt säkra (pänning)värde; värdesaker l. tillhörigheter av värde.
α) (†) i sg. koll.; äv. (utan koll. bet.) om enskilt föremål: värdesak. Kolmodin QvSp. 2: 568 (1750). Sätta Sacristian uti sådant stånd, at Kyrkans egendom och redbarhet der tilförlitligen kan förvaras. VDAkt. 1790, nr 279. Banken (var) af Eder i min omvårdnad öfverlemnad utan redbarhet. Gustaf III 1: 149 (1792). (Sv.) Redbarhet .. (fr.) chose de prix. Weste (1807). Sundén (1888).
β) (med ålderdomlig prägel) i pl.; i sht förr äv. om (export)varor betraktade ss. medel att skaffa (utländsk) valuta. De Köpmän, som drifva utrikes Handel, förvalta hela Landets redbarheter. Berch Hush. 289 (1747). Riksens Ständer .. (ha) inhemtat, huru som .. Banquen sjelf .. måst använda en betydande del af sina redbarheter til .. (pänningkursens) dämpande. PH 8: 206 (1766). En Kammarjungfru, som .. bestulit herrskapet på penningar och redbarheter. Agrell Maroco 1: 219 (1790, 1796). Bönderna förvarade gärna sina dyrbaraste redbarheter (på skullen). AntT XXI. 1: 190 (1915). särsk. (†) i allmännare l. bildl. anv., om ting som ha materiellt värde (se materiell 3) l. om andliga produkter som utmärkas av gedigenhet o. d.; jfr 2 o. redbar, adj.1 3, 4. LBÄ 9—10: 81 (1798). Denna (lärda) odling (i Berlin) är icke af den lätta .. sort, som i Frankrike .., den går ut på redbarheter, på allvarsamma saker. Rydqvist Resa 31 (1838). Holofernes. .. Mig frestar en dejlig qvinna långt mindre än en dejlig parmesan-ost. Wulf. Din smak för redbarheter är sig lik. Atterbom FB 7 (c. 1855).
2) (†) i bildl. anv. av 1 a: egenskapen att ha (ett inneboende l. påtagligt) värde (som icke är av ekonomisk natur, utan har avseende på ngts användbarhet l. ändamålsenlighet l. sanning o. d.); värdefullhet l. gedigenhet o. d.; värde; jfr redbar, adj.1 4. LBÄ 1: 38 (1797). Nya begrepp, ännu ofullkomligt undersökta till deras redbarhet och sammanhang. Därs. 25—26: 25 (1799). Yppighetsartiklar, hvilka .. äro beräknade mer på yttre prakt än inre redbarhet. Runeberg 4: 158 (1833). Den yttre-sinnliga lefnadsnjutningen såsom hela vårt lifs enda redbarhet. Atterbom PoesH 1: 120 (1848). (Sv.) Redbarhet, .. (t.) Gehaltvolle. SvTyHlex. (1872); möjl. till 1 a.
3) till 6.
b) till 6 c—e: egenskapen att vara redbar; oförvitlighet l. hederlighet l. rättskaffenhet l. ärlighet l. pålitlighet l. samvetsgrannhet o. d.; särsk. till 6 e, om egenskap hos person, stundom övergående i bet.: plikttrohet l. skötsamhet. Lindfors (1824). Många af hans jemnåriga hade genom arbete, försakelser och redbarhet förskaffat sig en ställning. Strindberg NRik. 147 (1882). Tankens redbarhet. SD(L) 1904, nr 73, s. 1. Guld förgår men redbarhet består. Nilsson Bombi 239 (1932). jfr (tillf., skämts.): Vi ha den äran .. Att uppvakta Ers Redbarhet. Polyfem I. 49—52: 8 (1810). jfr äv.: Han var godheten och redbarheten själv. Lagergren Minn. 7: 31 (1928); jfr godhet 4 a. —
REDBARLIGEN, adv. (tillf.) till 6 c: redbart, sveklöst. Löftet .. skall redbarligen infrias. Rydberg Brev 1: 66 (1866).
Spalt R 555 band 21, 1956