| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REDOGÖRELSE re3dω~jö2relse l. ~jœ2-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) avläggande av räkenskap l. avgivande av redovisning; klarläggande av hur man utfört ngt som man har att svara för; äv. konkret(are), om rapport l. framställning l. skrift som innehåller redovisning l. sådant klarläggande; förr äv. övergående i bet.: redovisningsskyldighet; särsk. i uttr. redogörelse för ngt, förr äv. ngts redogörelse; stundom svårt att skilja från o. numera ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till 2; jfr REDA, sbst.1 4 c, REDOGÖRA 1. PH 3: 1741 (1741). Jag .. kan ej annat finna, än at thet Secrete Utskottet, för hvilkets giöromål skal giöras redo, bör samma redogiörelse sielf författa. 2RARP 13: 144 (1742); jfr 2. Han var sielf Herre öfver sit lif .. och stod icke derföre under någon redogörelse. Nohrborg 100 (c. 1765). Justitiä-Ombudsmannen åligge, at vid hvarje Riksdag til Riksens Ständer aflemna en allmän redogörelse för sin förvaltning af det honom förtrodde Embete. RF 1809, § 100. Förrådens redogörelse .. innefattar: redogörelsen i allmänhet, redogörelsen för medel, och redogörelsen för persedlar. Lefrén Förel. 1: 214 (1818). Julvätten .. framkallades att aflägga redogörelse (inför bärgkungen). Rydberg Vigg 18 (1875). Lämna redogörelse för sitt fögderi. Östergren (1935). jfr ARBETS-, FÖRVALTNINGS-, KASSA-, MATERIEL-, MEDELS-, MÅNADS-, SPECIAL-, ÅRS-REDOGÖRELSE m. fl. särsk. (numera knappast br.) närmande sig 2 o. övergående i bet.: angivande av skäl för ngt l. rättfärdigande av ngt. Sahlstedt CritSaml. 115 (1759). Baron Dorimon. Men säg mig dina skäl. Herr Fägerstjerna. Jag dina ej begär. / All redogörelse för vänner farlig är. GFGyllenborg Vitt. 3: 322 (1773, 1797).
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1: handlingen att ge besked om l. skildra l. klargöra ngt o. d.; äv. konkret(are): framställning l. skrift som redogör för ngt; äv. om redovisning av inhämtade kunskaper; särsk. i uttr. redogörelse för, äv. över (stundom äv. om) ngt; jfr REDA, sbst.1 4 c γ, REDOGÖRA 2. Offentelig redogörelse inför församlingen för sin christendoms kundskap. SynodA 1: 499 (1769). Redogörelsen för det faktiska tillståndet (beträffande u-omljudet i svenskan) är ej fulländad innan landskapsmålen äro hörda som vittnen. Rydqvist SSL 4: 182 (1868). Ordförandens åligganden äro att: .. i utskottets förhandlingsbok öfver dessa (dvs. stämmorna) föra de skriftliga redogörelserna. Landsm. II. 1: 47 (1874). Aspelin Stenbäck 457 (1900: om). Bolin VFöda 89 (1933). jfr INNEHÅLLS-, MÅNADS-, SPECIAL-, ÅRS-REDOGÖRELSE m. fl.
3) (†) i uttr. redogörelse för sig, om handlingen att i ekonomiskt avseende göra rätt för sig; jfr REDA, sbst.1 4 c ε. Efter det uti Skånske orten .. Spannemåls borthandlande uti Städerne är, snart sagt, thet endaste Landtmannen hafver, at använda till redogiörelse för sig. HdlCollMed. 31/10 1745.
-BEVIS. (†) bevis (se d. o. 3) l. attest innehållande redovisning för pänningmedel; jfr -handling. VDAkt. 1784, nr 545. —
-FÖRSLAG. (†) om (efter fastställt formulär uppställd) redogörelse rörande den ekonomiska förvaltningen av ngt; jfr förslag, sbst.3 3. SamlFörfArméen 5: 93 (1838). —
-KONTOR. (†) avdelning för skötande av räkenskaper o. redovisning inom ett ämbetsvärk; jfr räkenskaps-kontor. SthmStCal. 1811, s. 42 (vid överintendentsämbetet). SvNorStatscal. 1819, s. 207 (vid överintendentsämbetet). —
-REGLEMENTE. (†) reglemente rörande redovisningsväsen (se d. o. 1). Förvaltnings- och redogörelsereglemente för Kongl. Maj:ts och rikets flotta. (1825; boktitel). —
-RÄKNING. i sht jur. o. kam. konkret (jfr -handling); äv. i uttr. redogörelseräkning för l. över ngt. Calonius 5: 206 (1799: öfver). DA 1824, nr 183, s. 3 (: för). SFS 1922, s. 1426. —
(1, 2) -SÄTT. (numera bl. tillf.) särsk. till 1: sätt för avgivande av redovisning. KrigsmSH 1797, s. 97. —
-TERMIN. (i sht kam., numera mindre br.) tidsperiod som en redogörelse l. en redovisning avser (l. tidpunkt som utgör slutgräns för sådan tidsperiod). SFS 1831, s. 477. —
-TID. (i sht kam., numera mindre br.) särsk.: tid varunder redovisning (skall) avges l. räkenskap avlägges (l. skall avläggas). Höpken 2: 21 (1768). SFS 1881, nr 59, s. 46. —
-VÄRK, n. i sht kam. om värksamhet l. arbete som består i (avgivande av) redovisning för ngt, särsk. med tanke på organisationen av denna värksamhet; redovisning; äv. konkretare, om organisation l. avdelning inom en institution l. ett ämbetsvärk o. d. som har att sköta redovisning; särsk. i sg. best.; jfr redogörings-värk. Redogörelse Verket (vid krigsskolan på Karlberg). SthmStCal. 1795, s. 112. Nya föreskrifter och formulairer till Förslagers och Räkenskapers upprättande förkortade Redogörelseverket. Tibell ÅmVetA 1817, s. 3. Civil Staten och Redogörelseverket (vid arméns flotta) var af enklare sammansättning, än vid .. Galer-Flottan i Stockholm. KrigVAH 1822, s. 84. SFS 1908, nr 159, s. 6 (konkretare). Därs. 1918, s. 494. —
(1, 2) -ÅR. år som en redogörelse l. en redovisning avser; värksamhetsår för vilket redogörelse avges. SPF 1819, s. 316. Åldern beräknas i alla kolumner (i den statistiska redogörelsen rörande sjukkassa värksamhet) efter förhållandena vid redogörelseårets slut. SFS 1913, nr 10, s. 15.
Spalt R 612 band 21, 1956