Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REFERENDARIE re1ferända4rie l. ref1-, l. -end-, äv. 100302 (referenda´rie Weste; referänndárie Dalin), m.; best. -en; pl. -er; förr äv. REFERENDARIUS, m.; best. -arien; pl. -arier. Anm. Formen referendarius användes förr äv. med lat. kasusböjning. KamKollP 3: 153 (1642: til referendarium). KlädkamRSthm 1643 A, s. 18 b (: Referendarij, gen.).
(förr) titel för vissa (lägre) kanslitjänstemän med uppgift att föredraga vissa ärenden (särsk. suppliker) o. att sköta vissa sekreterargöromål; jfr REFERENDARIE-SEKRETERARE 1 o. REFERENT 2. KlädkamRSthm 1619 A, s. 69 b. At Commissionssecreteraren står framföre Referendarierne (i kansliordningen 1661). Bark Bref 1: 23 (1702). Referendariens bordh i Kongl: Rådh Cammaren. KlädkamRSthm 1710 C, s. 2. Referendarien som förer Protocollet (i kammarkollegiet). CivInstr. 106 (1723). Referendarien Berghman, som träffas .. i Riksens Ständers Bank. IT 1791, nr 2, s. 3. Referendarien i riksgäldskontoret Wagner Smitt. LD 1904, nr 235, s. 3 (om förh. 1821). KansliH 1: 22 (1935; om ä. förh.). — jfr BANKO-, STATS-REFERENDARIE.
-REVERS. av referendarie avgiven skriftlig försäkran om välförhållande i tjänsten. KansliH 1: 77 (1935; om förh. på 1600-talet). —
-RÅD. (i Finl.) (titel för) föredragande tjänsteman (avdelningschef) inom ett ministerium, motsv. nutida regeringsråd. FFS 1922, s. 378. FinlStatskal. 1925, s. 35. —
-SEKRETERARE.
2) (i Finl.) föredragande sekreterare inom den högre statsförvaltningen, utgörande äldre motsvarighet till referendarieråd. SPF 1809, s. 35. Allmänna Referendarie-Sekreteraren i Senaten. Därs. 1848, s. 116. FinlStatskal. 1922, s. 66.
Ssg: referendariesekreterar(e)-ämbete. särsk. (i Finl., förr) till -sekreterare 2. FFS 1903, nr 32, s. 4. Därs. 1921, s. 156. —
B (†): REFERENDARII-KONTOR, se A.
Spalt R 664 band 21, 1956