| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REFLEX refläk4s, r. l. m. (Geijer I. 4: 151 (1822) osv.) ((†) n. PT 1902, nr 196, s. 3, NDagar 93 (1906)); best. -en; pl. -er.
A. i fråga om reflektering av ljus o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig därtill.
1) ljus l. sken som återkastas från ett (blankt) belyst föremål l. dyl. (till ett annat); ljusfläck (på ett föremål) som bildas av l. utgör sådant återsken; återsken, återspegling; stundom äv. i fråga om reflektering av annan vågrörelse än ljus. Phosph. 1811, s. 179 (i bild). Iakttagelse af dagrar, skuggor och reflexer. Upmark Lübke 168 (1871). Blänkande reflexer från lanternor. Melander Långtur 188 (1896). I figurernas ansikten bör du, o målare, .. anbringa reflexer af de färger, som de närmaste klädespersedlarna hafva. Sirén DaVinci 419 (1911). Den belysning .., som åstadkommer minsta möjliga reflex å vägbanan. SFS 1939, s. 2030. — jfr LJUS-, SOL-REFLEX. — särsk.
a) (†) i uttr. av så l. så beskaffad reflex, som reflekterar ljus på det l. det sättet, som har så l. så beskaffad glans l. lyster. En moiré (på mässing) af utmärkt reflex. AHB 45: 5 (1870).
b) (tillf.) i uttr. genom reflex, gm spegling. Det ena ser sin bild i det andra genom reflex. Leopold 4: 163 (c. 1820; i bild).
c) bildl. (jfr 2); särsk. om ngt l. ngn som har sin karaktär från l. gm invärkan av ngt annat resp. ngn annan; drag som beror på påvärkan från o. erinrar om ngt; efterbild, avglans; stundom äv.: det varigm ngt gör sig förnummet l. märkbart l. påmint. Lyceum 2: 199 (1811). (Flickans) säkerhet var .. en reflex af ynglingens trygga hållning. Topelius Fält. 4: 31 (1864). Hans ansigte bär ännu reflexer från dem han talat vid. Strindberg Skärk. 99 (1888). (Kejsar) Justinianus .., den jordiska reflexen av det gudomliga Majestätet. Lagergren Minn. 4: 207 (1925). Den japanska keramiken (är) blott en reflex av den tidiga kinesiska. Form 1939, s. 95. En reflex av deras en gång vänskapliga förhållande .. har man i .. tvenne brev. Schück i 3SAH LII. 2: 351 (1941).
2) [specialanv. av 1 c] i sht fysiol. o. psykol. funktion i nervsystemet, bestående i mer l. mindre automatisk överföring av en nervimpuls från en del av detta till en annan (utan att medvetandet inkopplas); äv. om organisk manifestation av sådan(a) nervimpuls(er). Sedan man lärt sig åka cykel, balanserar man blott gm reflexer. Betingade reflexer, beroende av individens tidigare erfarenheter (o. icke medfödda). Den hjernlösa grodans rörelser äro reflexer. Rein Psyk. 1: 409 (1876). De rörelser, som .. genom en .. reflex utlösas af ett sinnesintryck. Schéele Själsl. 75 (1894). Reflexer .. hos nyfödda barn. Hygiea 1921, s. 73. Från .. (Pavlov o. hans skola) stammar .. läran om betingade reflexer. Berglund o. Andreen Körtl. 113 (1937). — jfr HUD-, KNÄ-, KNÄSKÅLS-, NERV-, PATELLAR-, SEN-REFLEX. — särsk. (i icke fackbetonat spr., mera tillf.) i uttr. av reflex, på grund av utlösning av reflexmekanism, omedvetet. Mina händer flögo blixtsnabbt till spakarna .. av ren reflex. Pehrson Beebe KamSkrbl. 91 (1928).
3) [elliptiskt för REFLEX-ANORDNING, -GLAS l. dyl.] reflektor; särsk. (o. vanl.) = REFLEX-ANORDNING (jfr REFLEKTOR b). Strålkastarglas med sarg och reflex. UNT 1946, nr 82, s. 11. Bilisterna tycks i ganska stor utsträckning ha försett sina fordon med reflexer. GHT 1956, nr 150, s. 11.
B. i fråga om tankevärksamhet o. d.
4) (†) i uttr. ha reflex in på ngn, ha ngn i åtanke, intressera sig för ngn o. d.; jfr REFLEKTERA 6 a β. Den nådigeste åtanka och reflex, som Ers .. Excell. in på min person hafwer att öfwerresa låta .. till Engeland. JHadorph (1666) i 3SAH 43: 123.
5) (†) i uttr. i l. av reflex till ngt l. i reflex av ngt, med hänsyn till ngt, under beaktande av ngt; jfr REFLEKTERA 6 b, 8. I reflex till ofwanskrefne Motiver och Skiähl. BoupptSthm 1673, s. 811 a. Af reflex och anseande till deras stora torfftigheet. VDAkt. 1677, nr 204. Därs. 1681, nr 152.
(1) -ANORDNING~020. särsk. om anordning som anbringas på cykel l. häst- l. motorfordon l. på fotgängares klädsel o. dyl. o. som kastar reflexer, då den belyses av t. ex. billyktor; jfr -glas, katt-öga 5, reflektor b. SFS 1931, s. 54. —
(1) -BAND. band l. remsa som reflekterar ljus o. som anbringas på motorfordon o. d. ss. reflexanordning. SDS 1956, nr 151, s. 18. —
-BANING. [jfr t. reflexbahnung] (numera föga br.) förstärkning l. underlättande av reflex(er) i en reflexbana. 2NF 22: 1170 (1915). —
(1) -BELYSNING. anträffat bl. bildl. NordT 1885, s. 363. Det är professor Hjärnes förtjänst att ha ställt in Carl XII:s gestalt .. midt i sin egen tid och ej i idel reflexbelysning ifrån vår. KKD 2: XXII (1903). —
-BÅGE. [jfr t. reflexbogen, eng. reflex arc] nervkedja som förmedlar en reflex från en receptor till ett reaktionsorgan o. som består av en centripetal o. en centrifugal del förbundna vid ett överföringsställe (reflexcentrum); förr äv. inskränktare, om den del av en dylik kedja som är belägen inom ryggmärgen. Hygiea 1904, s. 1169. LbInternMed. 2: 140 (1916; inskränktare). —
-CENTRUM. [jfr t. reflexzentrum, eng. reflex center] överföringsställe i en reflexbåge. Rein Psyk. 1: 411 (1876). —
-EPILEPSI. [jfr t. reflexepilepsie] med. epilepsi som föranleds av att en organisk skada irriterar reflexcentra. NF 4: 986 (1881). LbKir. 1: 622 (1920). —
-FENOMEN.
2) i sht fysiol. o. psykol. till 2: reflektoriskt fenomen. Samtiden 1873, s. 95. Rörelsereglerande reflexfenomen. Haglund HållnRörOrg. 1: 43 (1924). —
-FÖRETEELSE~00200. särsk. (i sht fysiol. o. psykol.) till 2; jfr -fenomen 2. (Skrattet) är en .. reflexföreteelse. Samtiden 1873, s. 95. —
(1) -GALVANOMETER. [jfr t. reflexgalvanometer] fys. o. tekn. spegelgalvanometer. UB 2: 446 (1873). —
(1) -GLAS. (anordning med ett) reflekterande glas; särsk. om kattöga (se d. o. 5); jfr -anordning. Velociped bör under mörker föra .. baktill ett rött reflexglas. FFS 1929, s. 150. 2SvUppslB 23: 1004 (1952; i reflexsikte). —
-HALLUCINATION. [jfr t. reflexhalluzination] hallucination som på reflektorisk väg uppstår vid ett sinnesintryck. Wretlind Läk. 9—10: 243 (1902). —
-HAMMARE. hammare med huvud av gummi för undersökning av patellarreflexen. NärVarHur 1954, s. 297. —
-HÄMNING. [jfr t. reflexhemmung] hindrande av en reflex gm att reflexbanan upptages av en annan retning eller gm att en viljeimpuls värkar i motsatt riktning. 2NF 22: 1170 (1915). —
(1) -KLYSTRON ~klystrå2n, r.; best. -en; pl. -er. [jfr t. reflexklystron, eng. reflex klystron; till klystron (t. klystron), av eng. klystron, till gr. κλύζειν, skölja, rensa, spola, plaska (t. ex. om vågor), i pass. äv.: gå i vågor (se lutter, adj.), o. -tron i elektron] el.-tekn. klystron (dvs. rör för generering av ultrakorta elektromagnetiska vågor gm modulering av hastigheten hos elektroner i rörelse) vari elektronerna bringas att reflekteras mot en i röret anbragt elektrod. Djurberg Radar 102 (1949). BokNat. Mater. 282 (1953). —
(1) -KOPIERING. [jfr t. reflexkopierverfahren] (i fackspr.) fotografisk kopiering (av t. ex. en boksida) med användning av ett särskilt preparerat papper, som genomlyses, varvid ljusstrålarna få reflekteras från originalbilden mot det genomlysta papperet. HantvB I. 7: 330 (1939). —
(1) -KOPPLING. [jfr t. reflexschaltung] tekn. i radiomottagare: koppling som innebär att samma rör tjänstgör som både hög- o. lågfrekvensförstärkare. 2NF 38: 82 (1925). —
-KRAMP. [jfr t. reflexkrampf] med. Reflexkramp .. (dvs.) kramp, som uppkommer genom reflex (återverkan) från en retning på någon känselnerv. NF (1889). —
(1) -LJUS, n.
-LÖS. särsk. med. till 1; om oftalmoskopisk metod: som innebär att undersökaren icke besväras av ljus som reflekteras från det undersökta ögats lins o. hornhinna. Hygiea 1911, s. 1430. —
-MASKIN. bildl., om levande varelse vars alla livsyttringar ske maskinmässigt blott gm ett samspel av reflexer. Sjöstedt Västafr. 289 (1904; om insekter). —
-MEKANISM. om sammanfattningen av alla de nerver o. nervbanor o. d. som förmedla reflexerna i (en viss del av) en organism. Schéele Själsl. 82 (1894). —
-NEUROS. med. Hygiea 1893, 1: 512. Med reflexneuroser menar man .. hvarje på funktionella rubbningar beroende patologisk ”reflex”. Därs. 1904, s. 1168. —
-RETBARHET~002. [jfr t. reflexerregbarkeit] benägenhet att reagera reflektoriskt l. att utlösa reflexer. Hallin Hels. 2: 559 (1885). —
-RETNING. [jfr t. reflexerregung] retning som utlöser en reflex, reflektorisk retning. Hygiea 1853, s. 607. —
-RÖRELSE. [jfr t. reflexbewegung, eng. reflex action] rörelse som utlöses av en nervreflex, reflektorisk rörelse; automatisk l. omedveten rörelse, utanför viljans kontroll stående rörelse. Thorell Zool. 1: 203 (1860). Ögonrörelserna kunna .. indelas i viljerörelser och reflexrörelser. Löwegren Oftalm. 583 (1923). En reflexrörelse, varigenom födan föres ned i svalget. Bolin VFöda 347 (1934). särsk.
a) (föga br.) bot. i utvidgad anv., om likartade företeelser hos växter: retningsrörelse. BotN 1875, s. 139. Rydberg FilosFörel. 3: 116 (1878).
b) bildl.; delvis med anslutning till reflex, sbst. 1 c. Lundegård Tit. 246 (1892). Den ryska sovjet-revolutionen tog sig i Finland uttryck i reflexrörelser. SvInsatsFinlFrihetskr. 9 (1928). —
(1) -SIKTE. vap. på flygplan: optiskt sikte med en ljuskälla som kastar siktbilden på ett glas vilket reflekterar bilden till skyttens öga. SoldatundFlygv. 1944, s. 218. —
(1) -SKÄRM. ss. reflektor tjänstgörande skärm. Nyblæus Fotogr. 56 (1874). Ljuslampett med godronnerad reflexskärm. SvSlöjdFT 1923, s. 26. —
-TID. Från retningsögonblicket till reaktionen förflyter en viss tid, reflextiden. 2NF 22: 1170 (1915). —
-VÄRKAN.
1) till 1: värkan av reflekterat ljus; äv. = -fenomen 1. Estlander KonstH 50 (1867). Den helindirekta belysningen .. kastar ljuset upp mot taket, varigenom rummet upplyses genom reflexverkan. SvSlöjdFÅb. 1928, s. 22.
a) (mera tillf.) värkan som riktar sig mot sitt (direkta l. indirekta) upphov. Att ur strafförfarandet .. en för magthafvaren sjelf farlig reflexverkan kan uppstå. Thyrén StrafflRef. 1: 6 (1910).
b) jur. sådan värkan av en dom som berör tredje man (icke ngn av parterna). Hernberg Rättsh. 507 (1922).
-VÄRKSAMHET~002, äv. ~200. om olika reflexrörelser betraktade ss. en enhet; äv. liktydigt med: reflex (se reflex, sbst. 2). Förvärfvade reflexverksamheter. Lovén Huxley 209 (1871). Verksamheten hos de sympatiska nerverna måste uppfattas såsom en reflexverksamhet. Wretlind Läk. 9—10: 27 (1901).
Spalt R 678 band 21, 1956