| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REFORMATION re1formaʃω4n l. ref1-, äv. -atʃ-, l. 0104, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. = (Schmedeman Just. 455 (1665), Lanærus Försök 106 (1788)); pl. -er; äv. (arkaiserande) REFORMATS -mat4s l. -ma4ts, r. l. f.; best. -en; pl. -er; förr äv. REFORMATIE, f.
1) (†) motsv. REFORMERA 1: iståndsättande, restaurering, reparation; äv. i uttr. reformation över ngt, iståndsättande av ngt. En almen reformation öfver hospitalerne i rijkedt. AOxenstierna 1: 351 (1624). (Snickaren har) bekommit på lächtarens reformation medh bänckar och trappor — 17 d(a)l(e)r. BtÅboH I. 11—12: 30 (1661). Dråttning Christina befann Slåttet behöfwa någon reformation och förbättring. HSH 31: 8 (1663).
2) (numera vanl. o. sannol. äv. förr ofta uppfattat ss. utvidgad l. bildl. anv. av 3) motsv. REFORMERA 4: reformering, införande l. genomförande av reformer l. förbättringar; förr äv. konkretare: reform. Reformation av, äv. i (förr äv. på) ngt. Vtaff hastelige reformacioner pleger vnderstundom skee forargilse. G1R 8: 325 (1533). Fäderna (skrevo) altid menniska med e; men .. i vår tid begynte (man) tänka på Reformation i Språket. Sahlstedt CritSaml. 112 (1759). Det fiärde jag företog mig, var reformation på min gång, och förandet af min person. Bergeström IndBref 83 (1770). Med Richard Wagner .. har operan undergått en ny reformation. Möller LbMus. 54 (1880). VeckoJ 1947, nr 46, s. 38. — jfr RELIGIONS-, SEDE-REFORMATION. — särsk. (†) konkret, om förordning l. reglemente o. d. som innehåller en (viss) reform l. (vissa) reformer. Stiernman Riksd. 164 (1540).
3) [specialanv. av 2] om den religiösa (reform)rörelse på 1500-talet som inleddes av Martin Luther o. syftade till vittgående reformer med avs. på den romersk-katolska kyrkans doktriner o. sedvänjor o. dyl. o. som ledde till bildandet av de olika evangelisk-luterska o. reformerta kyrkorna; särsk. i sg. best., dels om denna rörelse, dels om de läror o. trossatser o. d. som förkunnades av Luther o. hans anhängare o. efterföljare. Luthers reformation inleddes 1517. När werlden .. reformerat warder, är thet gudz reformatie som ordhen och befalningen vtgiffuit haffuer och icke Luthers. OPetri 1: 192 (1527). Luther .. dref reformationen eller Kyrko-Förbättringen, med en förunderlig framgång igenom. Bergklint MSam. 2: 324 (1792). Till vårt land kom renässansen samtidigt med reformationens genomförande. Bolin VFöda 30 (1933). — jfr MOT-REFORMATION.
4) (†) motsv. REFORMERA 6: kritik, klander, tadel. The som Öfwerheetz kall beklädha, måtte nu wara hwars och ens doom och otijdighe reformation vndergifwin. Palma HimApot. Dedik. 10 (1610).
-ARBETE~020.
2) till 3, om (reformatorernas) arbete för att genomföra reformationen. Reuterdahl SKH 4: 437 (1866). —
-DAG. den andra av svenska kyrkans böndagar, som (sedan 1888) är ägnad minnet av reformationen; särsk. i sg. best.; jfr -fest 2. 2NF 37: 1251 (1925). Brilioth SvKyrkKunsk. 208 (1933). —
-FEST. [jfr t. reformationsfest]
2) (numera bl. tillf.) = -dag. Andra Böndagen (Reformationsfesten). Hb. 1894, s. 15. SFS 1900, Bih. nr 50, s. 2. —
(2) -FORM; pl. -er. (†) reglemente l. stadga innehållande regler o. d. rörande en (viss) reform l. (vissa) reformer; jfr form I 4 c. Schroderus Os. III. 1: 180 (1635). Därs. III. 2: 82. —
-HISTORIA. [jfr t. reformationsgeschichte] (forskningsgren som sysselsätter sig med) reformationens historia o. utvecklingsgång; äv. om skrift (lärobok, handbok) i detta ämne. SynodA 1: 241 (1706). Vintern 1690 läste .. e. o. professorn E. Ljung offentligen öfver reformationshistorien. Annerstedt UUH II. 2: 188 (1909). —
-KANTAT. (mera tillf.) mus. kantat (se d. o. 1) komponerad till minne av reformationen. Wegelius MusH 246 (1892). —
-NIT, n.
2) (mera tillf.) till 3: nitisk värksamhet för reformationens genomförande. Brunius Metr. 210 (1836). —
-RIKSDAG(EN)~02(0) l. ~20(0). om riksdagen i Västerås 1527, vid vilken viktiga beslut fattades angående prästerskapets o. kyrkans ställning o. d., vilka bl. a. inneburo att läro- o. predikofrihet medgavs reformationens förkunnare. Reformationsriksdagen i Västerås. Hjärne (1893; boktitel). —
-SEKEL, förr äv. -SECULUM. (i vitter stil) om det sekel varunder reformationen genomfördes; särsk. i sg. best.: 1500-talet. HH XXXII. 1: 96 (1779). De religiösa intressena behärskade Tysklands reformationssekel. Montelin VLittH 4: 189 (1933). —
-SKRIFT. (under reformationstiden författad l. utgiven) skrift vari reformatoriska (se reformatorisk 2) tankar l. åsikter o. d. komma till uttryck. EHTegnér i 3SAH 6: 423 (1891). —
-STRID, r. l. f. om strid l. stridighet vid reformationens genomförande; särsk. i pl. KonvLex. 4: 14 (1864). —
-TID. [jfr t. reformationszeit] om den tid l. det tidevarv varunder reformationen genomfördes; särsk. i sg. best.; särsk. hist. benämning på den period i svensk historia som sträcker sig från 1521 till 1611; äv. bildl., om tid l. period då reformer genomföras. RARP 3: 74 (1638). Skriftspråkets reformationstid. Finland 235 (1893). Flodström SvFolk 10 (1918). —
-TIDA, adj. oböjl. (i sht i högre stil) som härstammar från reformationstiden. Några reformationstida koraler. SvGudstjänstliv 1945, s. 67. —
-TIDEVARV~002. jfr -tid. Under (i sht förr äv. i) reformationstidevarvet. NDA 1861, nr 277, s. 4 (: i). Lundmark Världsallt. 148 (1941). —
-VÄRK, n. [jfr t. reformationswerk] om värksamhet l. arbete för reformationens genomförande; särsk. i sg. best.: (genomförandet av) reformationen; äv. bildl. Dryselius Monarchsp. 417 (1691). Lundmark Världsallt. 13 (1941; bildl.).
Spalt R 696 band 21, 1956