| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REFUTATION re1futaʃω4n l. ref1-, l. -ɯt-, äv. -atʃ-, l. 0104 (refutatschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
(numera föga br.) vederläggning (av ngn l. av en mening l. åsikt l. ett påstående o. d.), motbevisning, gendrivning; bestridande, förnekande; ofta konkret(are), om skrift l. tal o. d. som innehåller l. innebär en vederläggning osv. Raimundius HistLiturg. 64 (1638). I början af .. (år 1702) inlämnade .. så väl Reftelius som Upmarck i konsistoriet långa refutationer af juristernas klagomål. Annerstedt UUH II. 2: 180 (1909). NordT 1926, s. 419.
Spalt R 708 band 21, 1956