Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REGADDE, m.; best. -en; l. REDGADDER, m.
Ordformer
(redgadder 1617. regadde 1639)
Etymologi
[möjl. av ett icke anträffat (m)lt. rēdgade resp. rēdgad(d)er, (bildat ss. motstycke till ēgade, äkta make) av mlt. rēt (dat. rēde), ritt (se RED, sbst.1, o. jfr med avs. på bet. d. o. 1 b), o. gade, kamrat, make, resp. ett i (m)lt. icke anträffat gad(d)er, motsv. ä. t. o. mht. gader, gaider, kamrat, make, till samma stam som föreligger i mlt. gaden (se GADDA, v.2)]
(†) man som har konkubin; älskare; äktenskapsbrytare. Then .. skämbde Iungfru Lussi Arnoldi Grothusens dotter, som der låpp omkring i Pohlen och andre Städer effter en sin Redgedder (felaktigt för Redgadder; jfr anm. nedan) en Finsk Adelsman Karl Ifwarson benempd, then hon åtte oächta barn med. ÄSvBiogr. 1—6: 42 (1617). Vndertijden håller Regadden en löskona, eller frilla, (bijsläperska). Schroderus Comenius 827 (1639; lat. orig.: moechus; t. texten: Ehebrecher). Anm. Den i ÄSvBiogr. utgivna handskriften X 207 (UUB), varur språkprovet från 1617 ovan är hämtat, torde vara avskrift av handskriften Im 21 (KB), som på motsv. ställe har formen Redgadder; jfr handskriften Palmskiöld 353 (UUB), som på motsv. ställe har formen reddgadder. Se om dessa handskrifter Ljung Tegel 107 ff. (1939).

 

Spalt R 709 band 21, 1956

Webbansvarig