Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REJ räj4 l. RAJ raj4, n. (G1R 17: 314 (1545), SvKulturb. 3—4: 246 (1930)) ((†) m. G1R 15: 407 (1543), HFinlH 7: 131 (1544)); best. -et.
Ordformer
(raj 1889—1911. rej (reij, rey) 1543—1930)
Etymologi
[sv. dial. rej, räj, stim, oväsen, lek, ras; jfr (ä.) d. rej, rad av dansande, bråk, larm; av mlt. rei(e), re(i)ge, dans- (upptåg), stridslarm (motsv. t. reigen, reihen), av ffr. raie, dans, av omstritt urspr. — Jfr REJS, sbst.]
1) (numera föga br., starkt bygdemålsfärgat) bråk, larm, tumult; äv.: liv o. rörelse. G1R 15: 407 (1543). Then ganske Natt .. / Hade the Dieflar ett sådant Rey. BrodRuus A 6 b (1645). Det var liv och rej ute på Mollön, när de tunga skutorna .. spelades upp. SvKulturb. 3—4: 246 (1930). särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. syndens rej, om liv i synd? Seen j doch ey / Huru som syndenes diefvulska rej, / Min fägring har fördämpat. Amnelius Quirsfeld 457 (1690).
2) (raj) (numera föga br., starkt bygdemålsfärgat) i uttr. hålla l. göra l. riva raj (med ngt), allvarligt ta itu (med ngt), bråka (med ngt), ”riva i”. Nu måste jag ut och hålla raj med hundarne. Men tyvärr är det ingen lätt uppgift att få bugt på dem. Retzius Nil. 189 (1891). Riva, göra raj. LoW (1911).

 

Spalt R 885 band 21, 1957

Webbansvarig