Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKAMBIO rekam4biω l. -o, i sht förr äv. RIKAMBIO ri-, n.; best. -t; pl. -n.
Ordformer
(rek- (-c-) 1712 osv. rik- (-c-) 1712—1913)
Etymologi
[jfr t. rikambio; av it. ricambio, av ri-, av lat. re- (se RE-) o. cambio, byte, utbyte, växel (se KAMBIO)]
handel. o. bankv. de kostnader utöver själva växelsumman som innehavaren av en protesterad växel kan kräva ersättning för av sin växelförman; äv.: rekambioväxel. KKD 6: 200 (1712). Fliesberg Handel. 31 (1891). 2SvUppslB (1952).
Ssgr (handel. o. bankv.): REKAMBIO-KOSTNAD. i pl.: rekambio. Snellman o. Osterman (1903). —
-PROVISION. för en rekambioväxel utgående provision (vanl. uppgående till 1/3 % av växelbeloppet). HandInd. 523 (1927). —
-RÄKNING. [jfr t. rikambiorechnung] konkret: räkning (upptagande växelbeloppet jämte kostnader för protest o. porton samt ränta o. rekambioprovision) som innehavare av protesterad växel avlämnar till den av vilken regress fordras. Smedman Kont. 7: 76 (1874). —
-TRATTA, r. l. f. jfr -växel. Hernberg Rättsh. 421 (1922). —
-VÄXEL. (på den person mot vilken betalningskrav göres gällande dragen) växel varmed innehavaren av en protesterad växel vid återgångskrav tar ut växelbeloppet jämte ev. ränta, provision o. vissa kostnader som förorsakats av att växeln icke blivit inlöst, återväxel, returväxel. SFS 1880, nr 15, s. 14.

 

Spalt R 889 band 21, 1957

Webbansvarig