Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKRIMINATION (– – – -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. rec-)
Etymologi
[jfr t. rekrimination, eng. recrimination, fr. récrimination; av mlat. recriminiatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till recriminari, av lat. re- (se RE-) o. criminari, beskylla, anklaga, till crimen, brott (jfr KRIMINAL)]
(†) motanklagelse, motbeskyllning. Serenius (1734; under countercharge). (De konservativa) måste mer än förr dölja sin svaga sida med recriminationer och anfall. Geijer Brev 388 (1841). KrigVAT 1843, s. 304. Ekbohrn (1904).

 

Spalt R 925 band 21, 1957

Webbansvarig